Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf/245

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


237
GUNNIL SNÄLLA.

3. Samma täflan ägde rum med Junsele som utgångspunkt. Det gick lyckligt för dem, ända tills de voro inom Sollefteå socken. I Remsle-nipan åkte båda ihjäl sig.

4. Gunnil och Blåfinn bodde tillsammans i Getinlöf (Getalöf), en skogstrakt under byn Hoting i Tåsjö, där Flåsjöns och Tåsjöns vatten flyta samman. De voro osams om denna skogsmark, men kommo till slut öfverens om att slita tvisten på det sättet, att den af dem, som först komme till kyrkan på julmorgonen, skulle blifva ensam ägare af området. Blåfinn »rände» (åkte) på skidor utför åarna, men Gunnil körde den vanliga vintervägen med sin älg. Den förre rände ned i Kilforsen; Gunnil däremot kom vida längre, nämligen till Hjältaberget i Långsele. När hon befann sig på detta, slog kyrkklockan till med den påföljd, att älgen sprack för henne.

Efter detta blef hon ond på »kyrkväsendet». När man i hennes tid började bygga kyrka i Ramsele, var hon därför föga glad däröfver. Kyrkan var henne för nära, och hon beslöt att förgöra densamma. Till den ändan kastade hon en stor sten emot templet, men han nådde ej from, utan föll ned på Jansjö-åsen mellan Sunnansjö och Silsjönäset i Fjällsjö socken, Och där finnes stenen ännu i dag, säges det.


Gunnil såsom namngifvare.

Flere ställen, som ligga mellan Junsele och Sollefteå, hafva enligt sägnen fått namn af Gunnil, när hon en gång var stadd på kyrkoresa. Hon bodde i Åsele, och där fanns vid samma tid en man (enligt somliga en lapp), som hade en själfräntski (själf-ränd-skida), d. v. s en skida, som går af sig själf. Med denne höll Gunnil en gång vad, om hvem som fortast kunde färdas därifrån till Sollefteå (eller Sånga) kyrka på en julmorgon. Hon skulle därvid åka efter sin älg, han åter »ränna» på sina skidor.

De satte af och följde båda älfven. Det gick lyckligt att börja med. Men så brast isen på en sel, lugnvatten, och älgen fastnade i gåret, så att hon endast med möda fick honom på land. Stället kallade hon därför Gårele-selet, som nu är en by. — Resan fortsattes därpå ett kort stycke till Söderfors, hvarest hon lät älgen

16