Gunnils strider med Arne Ille.
Såsom en viktig händelse i Gunnils lif framställer sägnen hennes strid med jämtarne om gränsen mellan Ångermanland och Jämtland. Denna borde gå midt emellan Ångermanälfvens och Indalsälfvens floddalar, hvarför det gällde att utröna, hvar midten ginge. På samma tid och med samma fart skulle hon och en »finne», som var hennes medhjälpare, bryta upp och gå emot hvarandra, hon från Ångermanälfven och han från Indalsälfven. Men jämtarne förmådde finnen att gifva sig i väg tidigare, än öfverenskommet var, och Gunnil råkade honom förr, än hon skulle hafva gjort, om allt gått rätt till. Hon slog honom emellertid blodig och blå och sänkte ned honom i den efter honom uppkallade Blåfinn-tjärnen.
Det är på grund af dessa tvister, som denna kvinna en gång nämnes i ett medeltida dokument, nämligen en handling af år 1273 om rågången mellan Jämtland och Ångermanland. Hade ej slumpen fogat det så väl, skulle nog mången i våra dagar betvifla Gunnils verkliga tillvaro en gång i tiden, men nu är detta icke gärna möjligt. Uti en uppsats om »Lapparnes ålder i Södra Norrland» i 10:de bandet af denna tidskrift hafva vi redogjort för innehållet i denna skrift, hvarför vi kunna fatta oss kort. Här få vi veta, att Gunnil lefde i kristendomens första dagar och bodde a Solatunum, d. v. s. nuvarande Sollefteå; vidare att hon för gränsens skull låg i delo med Arne Ille å Hällesjö i Ragunda i Jämtland, som var den »förste kristne mannen». Gunnil framställes här såsom mindre rättrådig: hon tog »finn sin», som hette Blafinn, och satte honom på Arnes land vid Blafinnungs tiorn. Ehuru Arne dränkte honom i den efter finnen uppkallade Blåfinn-tjärnen, lät Gunnil dock ytterligare [sitt folk] fara i Arnes vatten [för att fiska]. Om denne Arne får man här en annan uppfattning än den, på hvilken hans tillnamn hvilar. Allt synes dock tyda på, att Arne är densamme som den bekante jämtländske stigmannen Arnljot Gelline, som år 1030 vid Stiklastad infann sig hos konung Olof Haraldsson och för att få deltaga i den förestående striden öfvergick till kristendomen.
»Junsele-gummora».
Om vi ej misstaga oss, hafva vi ännu i det dagliga talet i behåll ett minne af denna märkvärdiga kvinna. Hvarje socken har i
