finne, och då hon därtill färdas i ackja på lappars vis, skulle man häri vilja se en antydan om hennes lapska börd. Men däremot talar hennes rent svenska namn. Då det vidare i det anförda dokumentet heter, att hon »tog finn sin» och satte honom på Arnes land, tyckes detta gifva vid handen, att hon själf var af annan nationalitet. Så mycket torde man kunna säga, att hon varit en svenska, som haft mycket med lapparna att göra. Att hon vidare varit mäktig och klok samt duktig och manhaftig, framgår ock af sägnen och af hennes tillnamn. Då hon så emellanåt kallas för »drottning», kunna vi ej finna annat, än att man på goda grunder kan tänka sig henne såsom en mycket dugande gemål till någon obetydlig och därför bortglömd småkonung i den öfre delen af Ångermanland, då ännu delvis befolkad af lappar.[1]
- ↑ Att ordet blå-finn betyder »svart-lapp», är alldeles säkert. Ordet »blå» har i en sammansättning i ångermanländskan ännu denna betydelse. »Blå-naglar» kallar man nämligen den svarta framkanten af naglarna å händerna. Mannen i fråga har tydligen varit ovanligt mörkhyad.
