Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf/334

Den här sidan har korrekturlästs
326
TURE J:SON ARNE.

brakteaternas bälten stundom ha 3 punkter (fig. 9). Redan George Stephens har i fråga om bältet påpekat likheten mellan Häggebystenen och Krogstadstenen i Uppland, den senare med äldre runor. Att märka är slutligen, hurusom kroppen, såväl å Häggebystenen som å brakteaternas »springande man», framställes en face, med hufvud och ben i profil.

Med anledning det nu sagda anser jag det ganska antagligt, att ristaren af Häggebystenen lefvat under brakteattiden och vid sin bildframställning varit i rätt hög grad bunden af de former för återgifvande af djur och människor, som då voro gängse, särskildt inom brakteatfabrikationen. Guldbrakteaterna dateras såväl af Montelius som Salin till 400- och 500-talen. Gruppen »människohufvud öfver ett fyrfotadjur», hvilken här i främsta rummet framdragits till jämförelse, hör enligt Halins undersökningar hvarken till de äldre eller de yngsta formerna. Den torde därför inta en mellanställning och kunna dateras till omkring år 500. Det är då antagligt, att äfven Häggebystenens ristning förskrifver sig från samma tid.

Fig. 4 och 7 äro återgifna efter fig. 55 och 62 i Salin: De nordiska guldbrakteaterna; fig. 5, 6, 8 och 9 efter figurer i Atlas for nordisk oldkyndighed, Kphn 1857.