Äfven om kvinnans ställning här i landet vid öfvergången från heden till kristen tid få vi af dessa östgöta-stenar märkliga vinkar. Den ena runstenen har nämligen en dotter rest åt sin fader, den andra en änka åt sin man, den tredje en moder åt sin son eller sina söner. I Styrestads socken står en sten, som Torfrid lät rista efter sina två söner. Vid Skjorstads vad i Tåby restes ett sådant minnesmärke åt Torgisl af hans änka Asa och dottern Torgun. Vid Stratomta i Törnevalla socken är en sten rest åt Halfdan af änkan Astrid och två söner.
Än nämnes änkan jämte ett eller flera barn, såsom i de två sistnämnda fallen.
Än är det kvinnan ensam som nämnes: stenen vid Rakereds kvarn i Vikingstads socken har Tora låtit resa åt sin aflidne man; i Viby socken finnas två stenar, hvilka likaledes omtala, att det är en änka, som rest stenen åt sin man. En sten vid Furingstads kyrka har modern låtit resa åt sin son.
Särskild uppmärksamhet förtjänar det, att stenar äfven rests till minne af kvinnor. I Kaga socken finnes en sten, som en man låtit rista åt sin aflidna hustru. En sådan sten har äfven funnits i Bjälbo socken.
Vi veta, att kvinnan på Island och i de andra delar af Norden, om hvilka vi äga rikligare underrättelser för hednatidens sista skede, hade en vida mera själfständig ställning än man kunde vänta på en tid, då hon ännu genom köp blef sin mans egendom, sedan hon därförut varit sin faders.[1] Nu anförda östgöta-runstenar vittna om, att hon hade en liknande ställning i Östergötland, en upplysning som vi ej gärna på annat sätt kunnat erhålla.
Runstenarna låta oss också få veta, hvilka namn för ett
årtusende sedan voro vanliga i Östergötland.
Bland mansnamn kan jag bland andra uppräkna: Anund, Asmund. Assur, Björn, Eskil, Farulf, Faste, Fastulf, Finvid, Gudfast, Gudmund, Gunnar, Hakun, Halfdan, Helge, Holmger, Holmsten, Ingvar, Ivar, Jarl, Kare, Karl, Kettil, Odd, Olaf, Rikulf, Rörik, Sigbjörn, Sigfus, Sigsten, Toke, Ulf, Vibjörn, Visten, Åke, Äsbjörn och Östen.
- ↑ Montelius, Huru länge har kvinnan betraktats som mannens egendom?, i Nordisk tidskrift, 1898, sid. 28.
