i andra rundkyrkor af samma dimensioner varit massiv. Kanske finnes kvar ett stycke af denna pelare i Bromma. Predikstolen är nämligen uppställd på ett rundt underlag, som ser ut som om det kunde härröra från en sådan midtpelare. Gräfningar efter grunden till dessa midtpelare borde vid någon reparation anställas i golfvet, så att detta spörsmål kunde bli utredt.
På frågan om huru de gamla koren varit täckta, finnes ingen anledning att ingå, då så obetydliga rester finnas kvar af dessa kor, att de ej kunna lämna någon upplysning till sakens bedömande.
Förbindelsen mellan nedre våningen och den öfre sker inuti rundhusets vägg genom en trappa, som går ut från en låg öfverkragad dörr i korets västra vägg söder om öppningen till rundhuset. Allt detta är i oskadadt skick endast i Bromma, men det lider intet tvifvel, att förhållandet varit identiskt i de båda andra kyrkorna. Trappan är några och tjugu steg lång och stannar i Bromma och Munsö nedanför den glugg, som utvändigt synes högt uppe å kyrkornas södra sida. I Solna är på motsvarande plats endast en afsats, och trappan fortsätter i denna kyrka vidare igenom muren upp till dennas krön.
Där trappan slutar och vid den nämnda afsatsen i Solna finnes en enkel dörr utan tillhuggna karmstenar och med rak öfverliggare in till öfvervåningen. Sedan kupolhvalfvet slogs, har denna naturligen en mycket förändrad karaktär. I analogi med de mindre bornbolmska bör denna öfvervåning haft ett flatt stengolf, från hvilket en eller annan afloppsränna ledt genom den tjocka muren. Nedre våningens midtpelare har sannolikt fortsatt upp genom denna. Några fönster utom gluggen midt för dörren vid trappan finnas ej. Våningen har således karaktär af ett nästan mörkt förvaringsrum. Dess tak torde med stor sannolikhet varit ett träloft på bjälkar.
Till korets öfre våning kommer man från rundhusets genom en hvad utrymmet beträffar bekväm dörr. Dess karmstenar äro ej tillhuggna och afslutningen upptill är rak. Att koret ej blott haft en vind, utan en verklig öfvervåning, synes antagligt. Något afgörande bevis för detta kan nog ej företes, men en omständighet, som pekar i den riktningen kan anföras. I Bromma och Munsö äro korpartierna på 1600-talet grundligt omdanade, så man ej förrän efter en undersökning finner en eller annan rest efter det gamla; i Solna tillhör koret däremot ett äldre byggnadsskede. Det har ännu
