Den här sidan har korrekturlästs
En dopfunt med framställningar ur legenden om den helige Nikolaus?
af
Otto Janse.
På grund af sitt material hafva de gamla dopfuntarna bättre
än något annat inventarium i våra svenska kyrkor blifvit bevarade
intill våra dagar. Då härtill kommer, att funtarna i de flesta fall
äro ornerade, utgöra de ett viktigt material för studiet af
kulturinflytelser under den katolska kyrkans första, mera ordnade skeden.[1]
Vid en jämförelse dopfunterna emellan kan man så t. ex. ej allenast se, huru ett visst slags funtar äro karakteristiska för en viss trakt, huru dopfuntar å vissa platser, såsom på Gottland, tillverkats äfven för export utan också, huru de skilda landskapen fått olika främmande impulser och hvarifrån dessa impulser kommit.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 436 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf. Bildtext: Fig. 1. Dopfunt från Ods kyrka Västergötland. |
- ↑ Om såväl dopfuntar i allmänhet som om de märkligare svenska funtarna se H. Hildebrand: Sveriges Medeltid III., s. 478 ff.
