Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf/449

Den här sidan har korrekturlästs
71
MIDSOMMARDAGGEN.

askträdens nymfer, i likhet med själfva kärleksgudinnan, uppstått ur Uranos’ utgjutna blod. Allgudens amma är sålunda allgudens dotter. Lifsguden är sitt eget upphof och sin egen afkomma, han dödar sig själf, och han uppväcker och närer sig själf — han är sitt eget lif.

Äfven i våra vid midsommar iakttagna folkseder möter påtagligen en kvarlefva af tron på växtlighets-lifsgudens blod. Bland under midsommarnatten plockade växter, hvilka man tillskrifver mer eller mindre undergörande kraft, intaga de örter, som nämnas Johannesblod — i vårt land Hypericum perforatum och H. quadrangulum i Tyskland och Böhmen: Hieracium pilosella — det främsta rummet. Likasom man i Norrland, såsom redan omtalats, gnider mjölkkärlen med midsommardagg, gned man enligt P. Kalm i Bohuslän mjölkkärl och smörkärnor med nyssnämnda ört. Det var ej endast ur lifsgudinnans tårar utan ock ur lifsgudens blod som blommor spirade upp, och till dessa senare höra otvifvelaktigt äfven de växter, som genom kristet inflytande erhållit benämningen Johannesblod. Vårt folk har ej låtit detta namn helt undantränga den forngermanska, hedniska benämningen på dessa örter. Ännu kallas nämligen de två vanliga arterna af släktet Hypericum ej endast Johannesblod utan också Manusblod, och förklaringen till denna senare benämning är troligen ej egentligen att söka i ordet man utan i namnet på den gud, som Tacitus kallar Mannus, och som, enligt hvad han vet att omtala, betraktades såsom alla germaners anfader.

Innan jag slutar denna uppsats, ber jag att än en gång få återkomma till den grekiska trädnymf, som vi lärt känna under namnet Melissa. Om denna allgudens amma vet myten ock att förmäla, att hon var den ursprungliga egaren till ymnighetshornet, symbolen af naturens outtömliga lifs-, alstrings- och näringskraft. Hornet är en bland de ursprungligaste kärlformer, och vi torde icke sakna skäl att i detta Melissas horn se en bland de äldsta uppenbarelser af det lifsdryckkärl, hvilket i vår världsdel såsom symbol möter redan inom en aflägsen bronsålder för att sedan såsom sådan — den heliga Gral, Luciabålen, the Wassailbowl m. fl. — fortbestå ännu in i den kristna tiden.

Midsommarens Johannes var, ja är utom vårt land än i dag på många håll, det helgon, till hvilket den från hedendomen nedärfda plägseden att dricka s. k. minnesskålar företrädsvis anknutits.