Bidrag till kännedomen om fylgja-tron.
Af
Maj Lagerheim.
I de isländska sagorna talas ganska ofta om en mans eller en
ätts fylgja eller fylgjukona (eller hamingja), hvarmed menas ett
öfvernaturligt och i allmänhet osynligt väsen, som på mystiskt sätt
är förenadt med mannens — ättens — öde. Då fylgjan visar sig i synlig
gestalt, uppträder hon antingen i djurskepnad eller såsom en kvinna.
Det förra är det vanligaste.
I de nedannämnda källorna[1] omtalas fylgjor i följande fall:
A. I djurskepnad:
1. I Njála 23 berättar Hoskuld Dalakollsson för sina män, att han i drömmen sett en stor björn, hvars make icke fanns, åtföljd af två ungar gå ut från hans hus och bege sig till hans broder Ruts, och han tillägger, att det icke kan vara någon annans fylgja än Gunnar från Lidarändes. Gunnar hade dagen förut varit där förklädd och icke blifvit igenkänd, lika litet som hos Rut, dit han sedan gått.
- ↑ De sagor, som för ändamålet genomgåtts, äro: Njála (Oldskrift-selskabets upplaga, Kbnhvn 1875), Vatnsdœlasaga, Hallfreðarsaga (båda i Fornsögur utg. af Vigfusson och Möbius, Leipzig 1860), Ljósvetningasaga, Vigaglúmssaga (båda i Islendinga Sögur II, Kbnhvn 1830) och Gíslasaga Súrssonar (Islendinga Sögur 25, Reykjavik 1899. De två olika redaktionerna betecknas med I och II). Dessutom ha ett par exempel hämtats från Eddadikterna. Siffrorna beteckna vid sagornas namn kapitel, vid Eddasångernas vers (enligt Sijmons upplaga).
