Wormianum (sid. 354) uttalar han också 1655 den åsikten, att bronsvapen fordom begagnats i Danmark.[1]
En svärdsklinga af brons[2] var det första föremål, som erhölls år 1670 för den af Antiqvitets-Collegiet på Carl XI:s tid började samling, som utgör grunden till Statens Historiska Museum i Stockholm. Dit inlämnades äfven några bronssvärd,[3] som år 1687 hittats i en ättehög nära Skatelöfs kyrka i Småland. Emedan man trodde, att den ryktbara Bråvallahed vore att söka på den plats, där denna hög låg, blefvo de här funna bronssvärden kort därefter aftecknade i Erik Dahlbergs Svecia antiqua et hodierna.
Äfven Olof Rudbeck afbildar samtidigt i sin Atlantica ett par bronsvapen. Denne skarpsinnige forskare hade redan märkt, huru ofta man här i Sverige anträffade icke blott svärd utan äfven andra vapen och verktyg af brons, och han anför Hesiodos’ ofvan åberopade yttrande om den tid, då människorna använde brons i stället för järn. Med den höga tanke Rudbeck hade om sitt fosterlands forntid var det ej underligt, att han tviflade på, huruvida någonstädes på jorden minnena från denna »kopparålder» vore talrikare än här.
I den år 1698 tryckta tredje delen af sin Atlantica talar Rudbeck visserligen både om »steenålderen», »kopparålderen» och »järnålderen», och det så att den förstnämnda kommer omedelbart före den andra och denna är äldre än den tredje; men man får ej häraf draga den slutsatsen, att han med dessa uttryck menade detsamma som vi nu göra.
För att få en riktig föreställning om betydelsen af Rudbecks uttryck, måste vi först och främst erinra oss, att han indelade de första tre årtusendena efter världens skapelse i sex perioder: 1) »den gyllende tijden»; 2) silfvertiden; 3) steenålderen; 4) kopparålderen; 5) den heroiska tiden och 6) järnålderen. Men vi måste också lägga märke därtill, att han — såsom vi af det följande få se — med stenålder förstår något helt annat än vi. Den fjärde perioden kallar han »koppar- eller askeåldern», emedan de då lefvande människor skulle hafva varit skapade af ask-träd; så tolkar han nämligen
