Svear och Götar under folkvandringstiden.
Af
Knut Stjerna.
I de fall, då bevis på grund af framställningens knapphet här icke kunnat lämnas, återfinnas de i Hjälmar och Swärd i Beovulf i Studier tillägnade Oscar Montelius, Vendel och Vendelkråka i Arkiv för Nordisk Filologi, Arkeologiska anteckningar till Beovulf i Vitterhetsakademiens månadsblad, Bidrag till Bornholms befolkningshistoria under järnåldern i Antiqvarisk Tidskrift för Sverige samt i ännu under arbete varande afhandlingar, bland dem Bidrag till Ölands befolkningshistoria under järnåldern, »Fasta fornlemningar» i Beovulf. Citat och polemik har jag i här föreliggande allmänt hållna uppsats sökt undvika. Den framträder således snarast med karaktären af ett sammanfattande program.
Det står sedan länge fast, att de skildringar af nordbors fejder,
som förekomma i den fornangelsaxiska dikten Beovulf, återspegla
förhållanden, som existerat i Norden under folkvandringstiden.
Allt som forskningen lyckas ur den senare nordiska poesien
afskilja äldre och yngre delar, upptäcker den, att folkvandringstidens
epik legat till grund för åtskilliga dikter, hvilka bevarats till oss
under den form, de erhållit under vikingatiden eller senare. Men
samtidigt med, att man försätter dessa dikters ursprung längre
tillbaka i tiden, förlorar man i säkerhet vid bestämmandet af diktens
karaktär och dess förhållande till den omgifvande verkligheten.
Orsaken är den, att man för vikingatiden, till hvilken man förr,
i saknad af längre tillbaka gående perspektiv, hänförde källorna
till snart sagdt all äldre nordisk litteratur af tidigare och delvis
äfven senare ursprung, ägde ett jämförelsevis mycket rikhaltigt
