förekommer i Ynglingasagan flera antydningar om svearnes förhållanden, än hvad den angelsaxiske skalden lyckats inpressa i Beovulf. Men detta är gifvet däraf, att problemet för Ynglingatals författare var att uppsöka så mycket som möjligt af hvad som kunde gifva stoff till hans dikt, hvilket däremot på intet sätt förelåg för skildraren af Beovulfs öden. Det mesta af hvad Ynglingasagan har att berätta om den grupp af sveakonungar, hvilkas namn sinsemellan alliterera med begynnelsevokal, faller dessutom till tiden efter Beovulfs fall, hvarmed den angelsaxiska dikten slutar. De angelsaxiska dikter, som kunnat föreligga, omtalande de senare sveakonungarne, har det för den skull icke varit möjligt att upptaga i Beovulf, hvilket sålunda icke visar, att de icke existerat. I Beovulf föreligger en serie af sånger om nordiska förhållanden, hvartill komma talrika allusioner om kännedomen om yngre händelser, såsom om den senare ofriden mellan Hrodulf och hans kungliga kusiner samt mellan barder och daner, den slutliga kampen mellan svear oeh geater, hvilka förutsättas bekanta för publiken. Vissa af händelserna såsom kampen i Korpskogen, striden mellan Beovulf och hafsvarginnan, föreligga dessutom i olika versioner, som således ha tillhört ursprungligen från hvarandra skilda dikter. Det är häraf tydligt, att de sånger, som influtit i Beovulf, endast utgjort en ringa del af den diktskatt med nordiska motiv, som under 500-talet och 600-talets förra del vart gängse bland angelsaxarne. De i Beovulfssångerna skildrade händelserna hafva omskrifvit verkligheten från den nordiska folkvandringstiden. De med dem öfverensstämmande delarna af Ynglingasagan skildra med säkerhet, de öfverskjutande delarna till och med Ingjald med största sannolikhet samma tid.
Det är en gifven sak, att dessa dikter ursprungligen icke kunna hafva diktats af angelsaxarne, att de i sin ursprungliga form hafva diktats i Norden bland folkstammar, som själfva utkämpade de stora strider, hvilka sägnerna hade att förhärliga. Närmaste frågan blir då: hvilken eller hvilka af de nordiska folkstammarna hafva diktat de sånger, som senare öfverförts till Britannien?
Hvad angår den stora majoriteten af Beovulfssångerna, torde någon tvekan härutinnan vara oberättigad. Beovulf själf framställes som geatisk hjälte. Efter en obetydlig ungdom — askepjeskmotivet — utför han sedermera stora bragder, bland hvilka
