Frankrike. Det har icke undersökts, huruvida något af de på kontinenten föreliggande monumenten kan vara af nordiskt ursprung. Härtill kommer, att själfva namnet på hjälten icke förekommer ensamt bland geaterna utan äfven återkommer som beteckning för en dansk konung, hvilken tydligen inskjutits i den annars med homogen namnbildning utrustade danska konungaätten.
Det synes häraf, som om samma sagobedrifter i mer eller mindre liknande form besjungits i olika trakter af Norden. Liksom hjälten förmodligen bland svear och daner räknats till deras respektive folkstammar, så har han bland geaterna blifvit geat, slutligen äfven geatisk konung. De populära sångerna om denne hufvudhjälte ha kontaminerats med geaternas älsklingssånger om deras bedrifter under folkvandringstiden. Oaktadt sammanväxningen af dessa sånger fortgått, har förbindelsen — vi kunna ur historiografisk synpunkt säga lyckligtvis — aldrig blifvit fullt intim. Några betydande historiska bedrifter utför icke denne geatiske hufvudhjälte.
Enligt denna uppfattning ha således vissa bedrifter, som skildras i Beovulf, tidigare besjungits öfver stora delar af Norden. Sångerna ha bland geaterna kombinerats med deras egna historiska sånger från folkvandringstiden. De geatiska sångerna ha jämte åtskilliga danska, härstammande från samma tid, öfverförts till Britannien, där de ytterligare sammankomponerats. I Beovulf, Finsburgfragmentet och Ynglingasagan föreligga sångerna fixerade i för oss känd form. Förutom dessa sånger af hufvudsakligen geatiskt ursprung äga vi i Saxo återgifna högnordiska och geatiska samt hufvudsakligen danska traditioner från samma tid, hvartill knyta sig de af äfvenledes närmast skandinaviskt ursprung i Eddorna, Sköldungasagan, Rolfs saga etc.
Föremålet för skildringarna i de historiska partierna af Beovulf liksom i de historiserande omskrifningarna af de skandinaviska sångerna utgöres af strider mellan konungarne för de olika folkstammarna och mellan konungahusens medlemmar inbördes. De händelser, som bildat den verkliga bakgrunden, hafva tilldragit sig under 400-talet och 500-talets förra del. Då detta är tiden för svearnes segerrika framträngande mot söder, måste det vara berättelserna om de strider, under hvilka denna gradvisa eröfring utförts, som — visserligen från fiendens ståndpunkt — återgifvits i
