Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf/103

Den här sidan har korrekturlästs
95

Nu är det glaset runnet ut,
Att vi ska’ skiljas åt. —
Jag ber du ej bekymrar dig
Med tårar eller gråt.
Det är väl sist för denna gång
Jag dina ögon ser;
Du hör min ömma klagosång
Kanhända aldrig mer.