större intresse eller der större lif och intresse för fornforskningen förefinnas, utan snarare orter, der förhållandena vore motsatta, der någon fornminnesförening ej finnes eller åtminstone icke nått någon större utveckling. Att väcka intresse för våra fornminnen vore ingenstädes mer af nöden, än der ett sådant icke förut funnes. Årsmötena skulle framkalla fornminnesföreningar på orter, som sakna sådana. Emellertid önskade tal. för framtiden såväl en närmare förening mellan fornminnesföreningarna i landsorterna som mellan dessa och den stora föreningen.
Doktor Granlund: Att stora svårigheter möta för en närmare förbindelse mellan de särskilda landskapsföreningarna och den större fornminnesföreningen hade redan blifvit nämndt. Men då så vore förhållandet, ville tal. hemställa, huruvida icke dessa svårigheter skulle genom tidsutdrägten ökas i stället för att minskas, och det således för hvarje år blifva allt svårare och svårare att tillvägabringa det önskade sambandet. Hvarje förening bör i tryck visa resultaterna af sin verksamhet. Åtskilliga föreningar utgifva också redan tidskrifter, och att inordna dessas hela innehåll bland Svenska Fornminnesföreningens tidskrifts handlingar läte sig icke göra, men att i en gemensam tidskrift kunna samla allt hvad som vore af allmänt intresse, och derigenom göra forskningens vigtigare resultater allmännare bekanta, borde vara ett önskningsmål. Men ju mera de enskilda föreningarna utveckla sig, utan afseende på samverkan med andra, och möjligen äfven ingå andra förbindelser, såsom t. ex. med Antiqvitetsakademien, desto svårare blir det sedermera att ordna sig med afseende på en sådan samverkan. Tal. ville fästa uppmärksamheten derpå, att lösningen af denna fråga på det närmaste vore förbunden med frågan om Svenska Fornminnesföreningens framtid. Med afseende på lektor Blomstrands yttrande om de lämpligaste orterna för Svenska Fornminnesföreningens årsmöten, hemstälde tal. huruvida det varit möjligt att åstadkomma detta och fjorårets möte å sådana orter, der fornminnesföreningar icke förut funnes; men om också detta kunnat ske, hade utsigterna till ett tillfredsställande resultat på långt när icke kunnat vara så stora. Stora svårigheter skulle helt säkert hafva mött både här och i Vexjö, om icke Smålands och Nerikes fornminnesföreningar tagit sig besväret med mötenas anordnande.
Amanuensen Eichhorn ville upptaga ett yttrande af den siste talaren. Han hade sagt, att denna fråga i sjelfva verket
