staten. Ett sådant prejudikat skall förvärfsbegäret nog veta att vända sig till godo.
Men om nu många minnesmärken på detta sätt i laga ordning försvinna eller blifva statens ostridiga egendom, så skola dock många fortfarande olagligen förstöras. Onōdd och otvungen ingår sällan någon till akademien med en ansökan i detta fall och vanligen bortrödjas hinderlige högar och stensättningar utan vidare formaliteter. Skattletningslusten, nyfikenheten och okynnet kunna ej heller så hastigt dämpas, äfven om vi böra hoppas att fornminnesföreningarnas sträfvanden att i detta fall upplysa folket, skola krönas med framgång. Lagöfverträdelser af detta slag äro nu ganska talrika, men jag vill detta oaktadt endast antaga att 50 sådane årligen blifva beifrade. Dessa åtal, som medföra det svåra åliggandet att bevisa det åverkaren vetat det förstördas egenskap af minnesmärke, kunna icke af allmän åklagare utföras utan upplysningar och föreskrifter från akademien, synnerligast då den sakfälde vädjar eller enligt förordningens § 7 dömes att återställa fornlemningen i dess ursprungliga skick, en åtgärd, som i många fall är rent omöjlig och i de flesta utan annat ändamål, än att ytterligare plåga lagbrytaren.
Detta hvad de yttre fornlemningarne angår.
Men lagen innehåller många andra föreskrifter, som taga akademiens uppmärksamhet i anspråk. I öfverensstämmelse med kyrkolagens bud i 26 kap. 6 § förbjuder den nya förordningen att utan föregånget hembjudande till Kongl. Maj:t och kronan försälja något af kyrkornas äldre inventarier. Vi veta alla att, ehuru genom bristande tillsyn och äldre försäljningar många af dessa minnen af framfarna tiders smak och konstfärdighet gått förlorade, ett icke så ringa antal än finnes qvar spridt öfver hela landet; och med den lifliga köplust som på senare åren vaknat, böra hembjudanden af dylika föremål ofta komma under akademiens pröfning. Fortfarande, såsom hitintills, torde dock åtskilligt komma att utan detta hembjudande försäljas och akademien skall då tillse att vederbörande blifva straffade, och i ett eller annat fall att det olagligen försålda tillrättaskaffas.
Ju mera odlingen fortgår och uppmärksamheten genom fornminnesföreningarnas verksamhet fästes på våra fornsaker, desto flera jordfynd skola i vederbörlig ordning till inlösen erbjudas; men ett ej ringa antal af dessa uppskickade föremål skola i
