afvakta svaret från Kongl. Maj:t angående bronssakerna, på det att saken sedan måtte kunna i ett sammanhang behandlas. En resolution i denna syftning skulle tal. af samma skäl vilja tillstyrka äfven hvad den nästföljande frågan beträffade.
Lektor Wiberg ville att, såsom ett amendement till den framställning, som komme att göras rörande de lösa fornlemningarna, måtte fogas en önskan rörande de fasta, att i lagstiftningen såsom en bestämd grundsats måtte uttalas att jordegaren icke är egare till de fasta fornlemningarna. Att påstå att någon enskild kan vara egare till någonting sådant, som är allas gemensamma tillhörighet, är lika orimligt som att säga, att det finnes någon som kan vara egare till vattnet, luften o. s. v. Hr Mandelgrens framställning om vandalismen skulle lätteligen kunna riktas med flera dylika; materialier till dylika saknade icke heller tal.; men han ansåg dock icke lämpligt att orda närmare derom.
Frih. Djurklou: Mitt förslag innehåller en önskan om åtgärders vidtagande för bevarande af våra fornlemningar, på samma gång en önskan är uttryckt derom att dessa böra blifva tillgängliga för hvarje fornforskare, utan att Kongl. Maj:ts tillstånd dertill erfordras. Det är den enskilda forskningens rätt att undersöka dem, jag för min del velat häfda, under det att jag tillika ansett dem böra skyddas mot allt annat intrång. Jag hemställer derföre om icke de olika åsigterna skulle kunna förenas i den önskan, att en revision af lagstiftningen är af nöden. Genom tillsättandet af en kommitté skulle de stridiga åsigterna blifva nōtta mot hvarandra, frågan blifva närmare utredd och lättare bragt till sin rätta ståndpunkt.
Dr Montelius: Att under de senare 6—8 åren 50 ℔ silfver och 1 1⁄4 ℔. guld från statens museum blifvit nedsmälta, — denna uppgift är fullkomligt riktig. Men guldet bestod af fyra stora utländska medaljer, af hvilka funnos dupletter i silfver. Museet ansåg sig icke hafva råd att behålla dessa medaljer, då endast genom deras försäljning en betydlig mängd svenska fornsaker kunde anskaffas. Silfret utgjordes af en hop, under många år aflagda, förslitna, sönderklippta eller på annat sätt fullkomligt odugliga mynt, som icke kunde för staten göras fruktbärande annat än genom att smältas. Tid efter annan äro sådana utgallringar nödvändiga, då det finnes en massa söndriga och utslitna mynt, af betydligt silfvervärde, som hvarken kunna