Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf/160

Den här sidan har korrekturlästs
150

begagnar mönster af de utmärktaste målare, så efterbilda nordens qvinnor blommor, svärdsliljor och trädens blad, speglande sig i vattnet. Uti virkning öfverträffa de alla jordens konstnärer, och dermed sysselsätta sig äfven de förnäma fruarna.”

Konsten att väfva gobeliner — ehuru icke af den utveckling, som denna konst utomlands erhållit — har genomgått hela Sverige ifrån Skåne till högt upp i Norrland. Alstret af denna konst kallas ännu i Skåne snår och i vissa mönster stjerntäppen. En annan slags konstig väfnad var drättaduk, antingen i hvitt och blått eller i hvitt och rödt, samt begagnades till dukar eller bonader. Af gamla brokadvafnader har ej, enligt hr Mandelgrens upplysning, funnits något spår sydligare än i Wermland, hvaremot denna konst ännu icke är utdöd i Norrland. Dessa gamla brokader äro alltid dubbla, ibland af linne och ylle eller linne och silke. En annan slags väfnad, skaftaväfnad, fyrskäftad, rutig, utmärkt genom sina klara färger, är ännu modern i Dalarne, och brukas till täcken, dynor och sängomhängen. Det äldsta bland gamla märkligare slag af väfnader, som hittills kunnat uppspåras, kallades i Småland floss och i Skåne kaling och begagnades till täcken eller ryor. De åt ena sidan utstående ylletrådarne jemnklipptes, så att de bildade en tät ludd. (Prof på nyssnämnde slags väfnader, tillhöriga hr Mandelgrens, Hammers m. fl:s samlingar, förevisades). Galoner, spetsar och band af silke, silfver och guld — de flesta dock ej äldre än från 1500-talet — finnas ännu i stor omvexling inom landet, af silfver och guld blott i de södra landskapen.

Den väfstol, som i forna tider begagnades, var ganska olika med nutidens. En sådan finnes i Oldnordisk museum i Köpenhamn från Färöarne, och en annan från närheten af Bergen i museet i Christiania, af hvilken senare här lemmas en afbildning. Denna hade ända till förra århundradet begagnats till att väfva grofva ylletyger uti, ehuru andra väfstolar funnos i huset. På Island brukades ännu i slutet af förra århundradet ingen annan väfstol än denna upprättstående. Äfven i Nerike, i närheten af Örebro, lära sådana hafva funnits för icke längesedan. Möjligtvis finnes någon dylik ännu qvar någonstädes i de aflägsna finnbygderna inom Sverige. Enligt en uppgift skulle de ännu brukas i Finnmarkerna. På tyg väfdt i en dylik väfstol har hr Mandelgren flera prof i sin samling. Väfstolen bestod af