Husfliten sträckte sig i forna dagar äfven till förfärdigande af musikaliska instrumenter, ehuru några sådana äfven infördes. Af strängaspel (strängalek) omtalas fidla, fela eller viol, giga, känd redan på 900-talet (på Island), och harpa, och med harposlag ackompagnerade skalderne gerna sina qväden. Harpor, så stora, att en mindre person kunde sitta inuti dem, nämnas. En märklig lira eller nyckelharpa, funnen på Gotland, har beskrifvits af intendenten Säve. Den egde tre sensträngar och vefvades. Den uppländska spelades med stråke. Från Wormsö finnes i statens samlingar en fyrkantig fela eller viol, som utan tvifvel utgör en typ för ett förr inom Sverige brukligt instrument. För öfrigt omtalas i äldre tider lurar för krig och stämmor, trummor och pukor (bumbur), bockhorn, senare trumpeter, valdthorn och pipor. Vid Olof Skötkonungs hof framträdde spelmän vid måltiderna med harpor, gigor och andra instrumenter. Orgeln, simphon, psalterium omtalas från 14:de och 15:de århundradena. Orglar förfärdigades i norden i början af 1400-talet.
Numera är det endast genom hrr Hammers och Mandelgrens samlingar möjligt att få en öfversigtlig föreställning om den svenska husfliten i gamla dagar. Professorerne Malmström och Winge, hvilka också samlat ett och annat i denna väg, hafva en stor förtjenst deri att de såsom lärare vid vår konstskola fästat ungdomens uppmärksamhet på de gamla mönstren, på grund hvaraf vi kunna hysa förhoppningar om utbildandet af en nationell, nordisk stil. Och den, som sätter värde derpå, kan redan nu anskaffa sig husgerådssaker och möbler, ornerade i gammal nordisk stil, sedan prof. Malmström i hr Langlets tidskrift för bygnadskonst börjat meddela ritningar härtill.
