Om äldre spinnredskaper och spinnsätt.
Af
N. M. Mandelgren.
Fig. 1 är en spinnkrok af en trädgren, 12 tum lång och
1⁄4 tum tjock. Ullen, håret eller linet, som skall spinnas,
lägges på ett bord eller bänk; derofvanpå lägges en passande
tyngd, så att ämnet som skall förarbetas ligger stadigt under
arbetet, derefter tages kroken i högra handen, och med venstra
beredes af ullen, nöthåret eller linet passande ämne för trådens
tjocklek, som fästes vid delen a å kroken; derefter låter man,
genom en rörelse af handen, skaftet d löpa rundt omkring uti
högra handen, så att tråden snos allt efter som den venstra
bereder ämnet. När tråden blifvit så lång, att den besvärar
handens rörelse, lägges den öfver delen c, och under a fortsättes som
förut, till dess att kring punkten b är lindadt likt ett nystan, då
kroken bortlägges och en annan tages. Spinnaren har vanligen
ett dussin krokar i beredskap. Detta sätt att spinna tråd till
finare snören, tåg (rep) m. m. har jag funnit begagnadt uti Skåne,
Halland, Blekinge och Småland. Det är det enklaste och
troligen det äldsta.
Fig. 2 är en större spinnkäpp af trä, svarfvad af ett enda stycke, 14 tum lång 3⁄8:dels tum i hvardera ändan och 1 tum på midten. Vid a är en krok eller ett i vinkel skuret hak, hvari tråden lägges under spinningen. Det lin som skall spinnas lindas på en käpp, fig. 3, mellan a. a. a., hvarefter käppens nedre ända fästes uti lifbältet vid venstra sidan eller i en bänk, såsom detta ofta framställes uti våra gamla kyrkomålningar, t. ex. i Råda (Monuments Scandinaves, pl. XVI). Derefter utdrages
