att, förutom ett par förut oriktigt återgifna skiljetecken, å stenen i slutet af ristningen står ett kors (†), ej ett N (ᚾ), hvadan sålunda den språkstridige formen THIRAN ingalunda finnes å stenen, utan denna visar den riktiga formen THIRA (= isl. þeirra, eng. their, sv. deras). Då J. G. Liljegren var född å Lilla Hyltan (Fryeleds s:n), beläget omkring endast 1 mil östligt från runstenen, så förefaller det högst besynnerligt, att han ej närmare granskat inskriften, utan, såsom vi ofvanföre sett, endast aftryckt ”Bautil.”
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 191 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf. |
Enligt enskildt meddelande af de förut nämnde lärde runforskarne Stephens och Säve, anse de, att första ordet är THURUN, samt att således den förste strecken (ᛁ) endast utgör en sida eller begränsning för de inhuggna linierna (slingan). THURUN förekommer dessutom å en runsten vid Måstad (D. I. n. 139) af Balingstads s:n. Hagunda härad och Upsala län. Å en annan runsten (L. R. U. n. 90) vid sagda Måstad nämnes samma qvinna THURUTHR, ehuru ordet å båda ställen står i nominativus. Formen THORUN finnes å en sten vid Mōjebro
