Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf/208

Den här sidan har korrekturlästs
194

liten skrift föreningen sistlidna år utgifvit, så finner jag der en beskrifning öfver de åtgärder man i Frankrike vidtagit till fornforskningens befrämjande och den framgång som deraf varit en följd, men genomgår jag några sidor till af skriften, så finner jag också att det väsendtliga af hvad som skett i Frankrike redan blifvit gjordt äfven i Sverige. Att föreningen skulle gå längre i sin literära verksamhet, än att fortsätta sin tidskrift, fullfölja den på ett sätt, motsvarande ändamålet, vågar jag icke ifrågasätta, på samma gång jag dock måste uttrycka en önskan i afseende på tidskriftens innehåll, den nemligen att föreningen försökte anslå ortpatriotismen, något litet smickra lokalintressena; ty denna ortpatriotism, denna kärlek till provinsen ligger djupt rotad öfverallt, huru mycket den olyckliga länsindelningen än må hafva gjort till att bortfuska densamma. Men huru skall detta tillgå? Jo, såsom en talare under diskussionen öfver en föregående fråga yttrade: föreningen bör tillegna sig de män, som verkligen hysa kärlek för den fosterländska bildningen och för bevarandet af det nationelt egendomliga hos folket, såsom ledamöter och såsom korrespondenter till tidskriften, och detta utan att afvakta uppkomsten af fornminnesföreningar i landskapen. Har föreningen på detta sätt slagit rot öfver allt i landet, så uppstå nog landskapsföreningar af sig sjelfva; de bildas då mycket lättare än om man går till väga på ett motsatt sätt, bildar dem först och sedan söker att sätta sig i förbindelse med deras medlemmar. När det lokala intresset en gång väl blifvit väckt, då först börjar man intressera sig för sina fornminnen, då uppstår landskapsföreningen utan någon yttre påtryckning. Tidskriften bör, utan afvaktan på provinsföreningars bildande, sträcka sig så långt som möjligt, i annat fall händer det lätt att formen går innehållet i förväg, ja det kan till och med hända att det blir ingenting annat utaf än bara formen, det tomma skelettet. På detta sätt tror jag att man efterhand skall närma sig målet, och få det rikhaltiga frågformuläret besvaradt. Jag skulle derföre vilja föreslå fōljande resolution, hvilken äfven skulle kunna anses utgöra svar på frågan n:o sex: att föreningen må söka närma sig det i dessa frågor angifna mål genom att, under fullföljande af sin hittills varande verksamhet, tillegna sig såsom ledamöter och korrespondenter personer från olika delar af riket, hvilka för fornforskningen hysa intresse.