sätta sig i beröring med personer från rikets alla delar; och 5 à 600 personer, spridda öfver hela landet, vore redan medlemmar af föreningen. Styrelsen hade varit särdeles angelägen om att tillegna sig alla lämpliga krafter och genom sina ombud i alla landsändar utspana så många som möjligt, hos hvilka något intresse för föreningens verksamhet kunde förutsättas, och hon hade icke haft något enda sammanträde, då icke flera nya ledamöter blifvit invalde.
Direktör Södling kunde ej underlåta att beklaga, att, bland de i föreningens frågformulär upptagna forskningsföremål, fornminnen hörande till musik och dans ej fått någon plats. Den officiella fornforskningen hade hittills gjort föga för deras bevarande — i statens historiska museum finnas t. ex. endast tvenne forntida musikinstrumenter, en Hardangerfiol och en låtpipa — det torde då ej vara för mycket begärdt att den privata ej gör sig skyldig till samma försumlighet.
Dr Montelius anhöll att få redogöra för de åtgärder som af Antiqvitetsakademien blifvit vidtagna i afseende på uppsökandet och bevarandet af våra fornminnen. I den förteckning tal. öfver dessa arbeten upprättat voro icke upptagna de forskningssamlingar som blifvit gjorda öfver svenska språket, sånger, skrock och sägner; den rörde endast fornlemningar, kyrkoinventarier o. d. (Talaren uppläste härefter en skrifven förteckning öfver arbeten rörande dessa saker). Till dessa borde nu läggas dels de många kyrkomålningar, som äro afbildade och finnas uti akademiens archiv, samt de tryckta beskrifningar öfver större eller mindre delar af landet, hvilka utarbetats af Holmberg, Ljungström, Bexell och Ahlqvist, och omfattade just större delen af de trakter, som icke varit föremål för de af akademien utsände stipendiaternes undersökningar. En del af dessa redogörelser vore redan tryckt, såsom t. ex. antiqvitetsintendenten Säves berättelser — frih. Djurklou kommer sjelf att ombesörja tryckningen af sina förteckningar — de öfriga åter voro dels icke affattade i sådan form, att de lämpligen borde öfverlemnas åt offentligheten, dels kunde de ej i brist på medel utgifvas. En förteckning öfver dem skulle dock så snart som möjligt offentliggöras.
Brukspatron Ehrenborg upplyste, att hans mening ingalunda varit att föreningens literära verksamhet skulle inskränka sig till utgifvandet af tidskriften, utan endast att denna vore det
