Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf/212

Den här sidan har korrekturlästs
198

väsendtligaste medlet att bibringa folket intresse för dess gamla minnesmärken. Kunde föreningen göra något derutöfver, så vore det mycket önskvärdt.

Frih. Hermelin trodde sig inom mötet hafva förmärkt en viss afvoghet mot Antiqvitetsakademien. För dem, som voro anstälde i hennes tjenst, vore detta verkligen något generande. Svenska Fornminnesföreningen kunde icke gerna mista eller borde skjuta ifrån sig de krafter de i akademiens tjenst anstälde stipendiater kunde lemna henne; och det var under den förutsättningen att båda dessa institutioner, Svenska Fornminnesföreningen och Antiqvitetsakademien, skulle kunna gå i jemnbredd med hvarandra som tal. med glädje omfattat tillfället att inträda i föreningen. Tal. trodde att om de tvenne institutionerna i godt förstånd med hvarandra ginge fram på den gemensamma vägen, denna skulle leda till ett godt mål; blefve divergensen deremot allt för stor, vore fara värdt att motsatsen inträffade.

Kyrkoherden Hagberg: En talare hade sagt, att man borde begagna alla tillgängliga krafter för att vinna ändamålet, en annan hade visat huru mycket som redan blifvit gjordt i åtskilliga delar af landet. Med afseende på det förra yttrandet ville tal. hemställa, huruvida icke Fornminnesföreningen skulle kunna gå till väga på samma sätt som Statistiska Centralbyrån. Hon vände sig, för att få upplysning om jordbrukets ställning i landet, till kommunalstyrelserna och vann på detta sättet de önskade underrättelserna. Kommunernas röstegande medlemmar sammankallades, och de på detta sätt inhemtade upplysningarna insändes till byrån. Kanhända vore det icke olämpligt att Fornminnesföreningen anhölle hos kommunalstyrelserna om deras medverkan för kännedomen om de i hvarje kommun befintliga fornminnen. Möjligt är visserligen, att svaret från vissa håll ej skulle blifva gynsamt, men förhållandet skulle dock, efter all sannolikhet, i de allra flesta fall blifva det motsatta. Mången upplysning skulle säkerligen sålunda kunna vinnas, hvilken kanhända annars ej stode att erhålla.

Amanuensen Eichhorn hänvisade, med anledning deraf att en talare hade beklagat sig öfver att musiken ej skulle blifvit i föreningens frågformulär ihågkommen, till frågorna n:o 23, der en mängd till musikens detaljer hörande saker uppräknas,