det att denna måtte kunna genom skrifvelser till vederbörande eller föranstaltande af subskriptioner vidtaga för ändamålet lämliga mått och steg.
Frih. Djurklou: Diskussionen öfver denna fråga hade ej varit utan gagn, då den framkallat ett så intressant anförande som hr Scholanders. Mot den beskyllning för vandalism man riktat mot staten, ville tal för sin del protestera. Hr Scholander hade visat att den anklagelsen saknade grund, men äfven om han ej hade gjort det, trodde tal. att det för de flesta ej var obekant, att de ruiner som stå under statens vård och för hvilka medel finnas anvisade, blifvit väl bevarade, der öfverintendentsembetet fått fritt och ostördt verka. Det fanns visserligen en tid — men den är länge sedan förbi — då förhållandet ej var aldeles sådant det borde vara; då det hände att götiska monumenter restaurerades i klassisk stil, men sedan hr Scholander fått vården om statens fornlemningar af nu ifrågavarande slag, har en bättre tid inträdt och orsaken dertill är lätt funnen: hr Scholander är en bland de få personer i vårt land, hvilka ega kännedom om den äldre tiden och dess fordringar. Men det finnes beklagligtvis en mängd offentliga bygnader, hvilka icke stå under öfverintendentsembetets inseende, och det var just vid dessa jag fäste mig. Det är egentligen för bevarandet af sådana bygnader, för vilka intet skydd nu finnes, som vi böra träda emellan; då staten tagit ett sådant monument under sin vård behöfver den enskilde ej hjelpa till. De exempel jag anförde då jag sist hade ordet falla allesamman under den förra kategorien. Leckö nämnde jag, derföre att jag visste att för 30 år sedan en större förödelse der skett och emedan jag trodde att hr Ljungström, som sysselsatt sig med ett historiskt arbete öfver slottet, kunde lemna någon närmare upplysning om slottets nuvarande tillstånd. Jag tror icke att staten icke gör allt hvad den kan för de medel den har till sin disposition. Men det som staten, till följd af brist på medel, icke kan bevara är mycket mera än det som konserveras; och det är just detta, som de enskilda fornminnesföreningarna, och framför allt Svenska fornminnesföreningen, bör söka att rädda. Så t. ex. Roma kloster. Hvad Alvastra beträffar, har det nu blifvit upplyst, att detsamma numera åtnjuter bättre vård än förr, men riktigheten af den af mig lemnade korta skildringen
