fornforskare. Att hitta på namn, som tillika innebära ett slags sakbeskrifning, torde dock ej blifva så lätt.
Pastor Ljungström: Att i arbeten, innehållande beskrifningar öfver redskap från stenåldern, olika namn på samma saker ofta förekomma, torde ej för någon af oss vara obekant. Svårigheter uppstå naturligtvis härigenom ofta, i synnerhet för den i denna gren af fornforskningen mindre hemmastadde, som får ett fynd från stenåldern i sin hand, att kunna afgöra hvad fyndet är, och det vore således önskligt om den olägenheten kunde på något sätt afhjelpas, så att hvarje särskildt föremål finge sitt bestämda namn. Lämpligaste utvägen vore i tal:s tanke, att åt Svenska Fornminnesföreningens styrelse uppdraga att i föreningens tidskrift låta införa afbildningar af alla möjliga stenredskap och derjemte utsätta namnen på dem.
Dr Montelius trodde visserligen, att vi skulle närma oss det framstälda önskningsmålet lättast på det sätt hr Ljungström föreslagit, genom att åstadkomma en samling afbildningar af fornsaker af sten, och under hvarje afbildning utsätta sakens namn, men tal. skulle dock önska, att dessa namn ej blefve alltför mycket detaljerade. Den terminologi som vid museet i Stockholm användts är ganska enkel; man har försökt att undvika alla onödiga benämningar. Hvad sjelfva afbildningarna beträffar, kunde man hänvisa till något såsom dugligt erkändt arbete, t. ex. prof. Nilssons om stenåldern. Endast de redskap, hvilka ej finnas aftecknade i en med beskrifningen öfverensstämmande form, behöfde då afbildas.
I sammanhang härmed ville tal. nämna att, på föranstaltande af några enskilda personer, inom detta års slut utkommer ett billigt plancheverk öfver våra stenredskap, aftecknade i träsnitt. Under hvarje afbildning skola utsättas redskapets namn, landskapet der det funnits och förhållandet mellan originalets och afbildningens storlek. Vid sådant förhållande torde det kanhända vara skäl att afvakta detta arbetes utgifvande och dröja med alla åtgärder t. ex. till nästa års möte.
Amanuensen Eichhorn instämde med hr Montelius deruti, att man borde afvakta det bebådade plancheverkets utgifvande. Man kunde sedermera, t. ex. vid nästa möte, taga i öfvervägande, huruvida ändringar eller modifikationer i de uti nämnda plancheverk använda namn kunde och borde vidtagas. Terminologien i