Wikisource

Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf/257

Den här sidan har korrekturlästs
243

i sin ordning framträdde, gjorde en bugning för drottningen och lade högra handen på spjutet — layd their right hands on the speare. På detta sätt bekräftades morgongåfvan med dess förbättring, hvarefter spjutet nedlades för brudens fötter. Sedan de i ceremonien deltagande återvändt till sina platser, upptogs spjutet af den förstnämnde ädlingen, som genom ett öppet fönster utkastade det bland de utanför samlade åskådarne, hvilka sletos om den dyrbara lansspetsen och taftsbanden, hvaraf en hvar ville fästa ett stycke på hatten till brudens ära.” Det var naturligt att denna ceremoni skulle väcka främlingens förundran, och då han ett par dagar sednare genom samtal med grefve Erik Axelsson Oxenstjerna erhöll den upplysning, att de 12 vitnenas omfattande af spjutet kallades vapentak kunde han ej undgå att anmärka likheten med det nordengelska häradets namn, wapentake och dess domstols, wapentake-court[1]. Whitelockes skildring, den fullständigaste vi ega, är också märkelig derför, att han gifver oss af en trovärdig sagesman en ny men eljest okänd svensk benämning på denna högtidliga handling, hvilken för öfrigt beskrifves äfven af inhemska författare.[2] Loccenius yttrar derom[3] följande: ”morgongåfvan lemnas på adelige bröllop först dagen efter vigseln i närvaro af 12 brudparets fränder eller vänner samt en 13:de, som beskrifver och formulerar gåfvan[4], hvilken med bref och vitnens underskrift bekräftas. Dessutom nedlägga fränderna ett spjut (contus vel lancea), smyckadt med sidenband, för brudparets fötter; och sedan ett kort tal öfver denna sed blifvit hållet, upplyftes spjutet och beröres till gåfvans bekräftelse af de närvarande, som bevitnat brefvet. Spjutet utkastas derefter genom fönstret och sköflas af adelns tjenare, men sjelfva spjutspetsen — om han är af stål — plägar af brudgummen återlösas med silfver och bevaras till ett minne af den högtidliga

  1. ↑ Whitelocke l. c. 2 uppl. s. 248.
  2. ↑ Af assessor Jesper Krusbjörn ega vi (Historiska Saml. Del IV, Sthlm 1812 s. 68—74.) en liknande beskrifning på morgongåfvans öfverlemmande vid Axel Tuvessons (Natt och Dag) bröllop med Hertig Carl Philips naturliga dotter Elisabeth Gyllenhjelm.
  3. ↑ Antiqvit. Svea-Goth. Lib. 11. Cap. XXIV. 3:dje uppl. Upsaliæ 1670 s. 155. I 4:de uppl. (Francof. & Lipsiæ 1676) s. 108 är ordställningen något olika.
  4. ↑ Qui præfinit et determinat illam donationem, heter det i 3:dje uppl. I den 4:de nämnes blott de 12 vitnena.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Svenska_fornminnesföreningens_tidskrift_(IA_svenskafornminne12sven).pdf/257&oldid=580345”