utskakades ur säljarens, hvarvid denne begagnade en viss formel, nästan ordagrannt lika med hvad sedermera i sjelfva köpebrefvet om försäljningen upprepas[1]. Af permebrefven inhemtas vidare att skötningen ofta försiggått på tinget eller der förnyats, och detta var den s. k. tingsskötningen, hvilken icke fordrades i alla landsändar[2]. Hufvudsaken var att skötningen egt rum i vitnens närvaro, och att wiþæruarumæn derom kunde aflägga vitnesbörd vid tinget, då det lagbudna och lagståndna köpet skulle stadfästas. Den afsåg egentligen och närmast att göra köpeaftalet bindande i hvad på de kontraherande ankom, och köpet kunde derefter icke af dem ryggas. Men för detsammas tryggande mot tredje mans eller bördemäns anspråk fordrades en bekräftelse vid tinget medelst en annan ceremoni, eller fæst, som dock under medeltiden icke sällan inbegripes under scotacio och i sednare tider under tingsskötningen. Skötningen tillämpades icke blott vid enskild fastighets öfverlåtelse utan äfven då hela provinser af konungen afträddes till främmande makt. Den 20 November 1343 gaf danske konungen Waldemar på Warbergs slott konung Magnus i Sverige skötning på Skåne, Halland, Blekinge, Lister och Hven, hvilka han uti det samma dag utfärdade skötesbrefvet förklarar sig hafva racionabiliter manu propria scotasse et in sinu (sc. Magni regis) per leges proprie tradidisse; men likasom annan skötning
1) Diplom. Suec. N:o 3390. — Skötningen i detta bref är äfven derföre anmärkningsvärd, att den icke gälde jord utan annan fastighet (tvänne bodar).
- ↑ Stiernhöök synes dock hafva hemtat denna formula alienandi ur Landslagen, der den — såsom längre fram skall visas — brukats vid fastfarandet, och är lagd på domarens läppar. Detta gifver anledning till den förmodan att efter landslagens allmänna antagande skötning vid tinget ej förekommit, ehuru den vid det enskilda köpeaftalet kunnat fortfarande brukas, och namnet tingsskötning öfverflyttats på fastfarandet.
- ↑ När fullständigt köpe- eller skötesbref företeddes var också ceremoniens förnyande öfverflödig och synes ej heller hafva påkallats utom i Skåne, der t. ex. uti ett köpebref af år 1340 — Diplom. Suec. N:o 3481 — Mårten Dufva af Bollerup utfäster sig att gifva tingsskötning på de i kraft af brefvet försålda godsen med följande ord: Insuper obligo me eidem domino holmgero antedicta bona in placito ingilstaheret scotare personaliter viua voce, cum ab eodem vel ipsius certo nuncio fuero requisitus.
