måste å tinget fastfaras, så skulle äfven denna stadfästas på nästa parlamentum generale, quod dicitur Danahoff[1].
En annan formalitet vid fastighetsköp var wmfærdh och denna, som beskrifves i Vestgöta-lagen[2], bestod deruti att köparen och säljaren jemte en löftesman — þæn sum wmfærdh varþar — och alla jordegarne i byn gingo omkring åkrar och ängar och derpå åter till gårdstomten. I en tid, då man ej såsom nu kunde vädja till bykartor och faststälda rågångar, var en sådan åtgärd naturligtvis af största vigt till undvikande af framtida tvister om rätta egoväldet; och ehuru Vestgöta-lagen är den enda af våra bevarade landskapslagar, som uttryckligen fordrar den, torde samma sed äfven annorstädes varit i bruk. Af de lagar, som gått förlorade, har åtminstone Vermlands-lagen, hvilken äfven i öfrigt stått den Vestgötska nära, innehållit ett dylikt stadgande. Fæst ok Wmfærþ, swa sum war lagh seghir; Fæst ok Wmfærdh eptir Wermsk lagh eller eptir Wernskom laghom äro uttryck, som stundom förekomma i de Vermländska köpe- och faste-brefven, och detta — märkeligt nog — ännu så sent som den 29 Junii 1444[3]. Skötning af jord torde deremot i dessa provinser endast hafva förekommit vid gåfva. Så vill det åtminstone synas af Vestgöta-lagen, i hvars jordabalk de fem olika slagen af lagligt jordafång uppräknas på ett sätt, som tydligt angifver, hvad äfven af andra lagrum bekräftas, att skötning och gåfvojord der ansetts liktydiga[4]. Äfven hvad Vermland vidkommer finnes ett på liknande språkbruk syftande uttryck uti ett bref af riddaren Lars Magnusson utgifvet den 13 Februari 1334[5]. Öfverallt i nyssnämnda lag och de vestgötska och vermländska permebrefven
- ↑ Skötesbrefvet i Diplom. Suec. N:o 3747.
- ↑ I. Jorþa b. 2 — II. Jorþa b. I.
- ↑ Dessa uttryck förekomma uti flera bref bland förf:s samlingar till ett registratur öfver Vermländska medeltidsbref och det här anförda yngsta, som synes angifva att Landslagen då ännu icke vunnit tillämpning i Wermland, tillhör v. Engeströmska samlingen. Jfr. Liljegrens förteckning öfver dessa bref s. 33.
- ↑ Fæm æru fang iorþær. Et ær arvær. Annæt ær hemgæf sunær. Þriþiæ ær hemfylgð dottor. Fiærþæ ær köp. Fæmte ær skötning.
- ↑ Diplom. Suec. N:o 3034. Några kils kyrka förut tillhöriga åkrar kallas der skötninghæ, hvilket är det namn hvarunder i Vestgöta-L. de jordlotter, som gifvas (skötas) till kyrkor, förekomma. Hvad Wermlandslagen i öfrigt kunnat innehålla, så är det dock säkert, att dess Kyrkobalk varit densamma som Vestgötalagens.
