Metallarbeten från Sveriges christna Medeltid.
Meddelanden
af
N. M. Mandelgren.
(Med planche).
1.
Konsten att gjuta metaller har urgamla anor. Den är åtminstone lika gammal som bronsen. Af denna metall finna vi icke sällan i jorden prof på konstfärdigheten under en tid, som hos oss icke eger någon historia. Af tenn deremot ega vi i vårt land ytterst få eller nästan inga föremål från forntiden. Det äldsta tennkärl mig veterligen finnes i Sverige, är afbildadt i vidfogade planche. Kannan fanns af mig 1846 i Drothems kyrka i Östergötland, der den förvarades i kyrkkistan. Den är af ädel, ren form, och försedd med ingraverade prydnader.
Midtelfältet innehåller fyra menniskofigurer; längst till höger åt handtaget ett qvinligt helgon, upplyftande högra handen, som är försedd med handske eller vante, dernäst S. Barbara, igenkänlig af det torn hon bär, derefter S. Ursula med sitt attribut, en pil, och längst till venster en manlig figur med en fackla. Midtelfältet är omgifvet på tre sidor af orm- och sling-sirater. Öfre fältet består, liksom det nedre af sju rutor, de närmast handtaget prydda med rhombiska och stegformiga sirater, i midten ett djur, liknande labatoriikärlen från 13- och 1400-talen, ett barn (cherub?) samt en dame. I nedre fältet återkomma de stegformiga och rhombiska siraterna, men i annan ordning, och emellan dessa synas en fogel med två hufvuden, två menniskohufvuden och ett slags grip.
Kannan är af 183⁄4 verktums höjd, 41⁄2 tums diameter vid locket och 6 tum vid bottnen. Bottnen var söndrig. Den ena