Folksägner från Småland och Östergötland,
upptecknade
af
Johan Vallman
och ur hans efterlemnade papper meddelade af Artur Hazelius.
Lektor Johan Vallman — född 1792 i Linköping, död
1855 — hvars rika samlingar af folkvisor och folklekar
blifvit använda af A. A. Afzelius i hans och Geijers
Svenska Folkvisor samt af A. J. Arvidsson i dennes Svenska
Fornsånger, hade flitigt upptecknat äfven folksägner, af hvilka
några här meddelas. Då de tydligen icke varit anordnade
till tryckning, har det synts riktigast att här och hvar vidtaga
ändringar med afseende på språket.
1.
Ön Jungfrun i Kalmar sund.[1]
Denna ö, som ligger emellan Misterhults skärgård och Öland, och är en god landkänning för fartyg, har ifrån gammalt varit beryktad för rå och trolleri, så väl som för sina hägringar och sitt föränderliga utseende, hvaraf sjöfarande och skärboar hafva märke för väderlek. Hon är på alla sidor omgifven af bråddjupa hafvet och är endast på ett eller ett par ställen tillgänglig. Sjelva ön består af ett högt, stelt och allenast med ringa småskog bevuxet berg af rysligt och dystert utseende, men der sådant oaktadt ibland klipporna en förtrollad, ljuflig och lustrik trägård skall finnas.
- ↑ Samma berättelse nämner Olaus Magnus såsom uråldrig.