Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf/311

Den här sidan har korrekturlästs
3

höga och ha ibland tvärslåar lika skeppsrår, hvilkas armar ofta äro förenade medelst stora prydligt snidade rundlar eller s. k. ”hjul”, och som alltid förnyas så snart de af ålder hota att förfalla[1]. Ett kors med en krans af blomster och löf, ett s. k. hus-kors, uppsättes på huset när takresningen är färdig (hvilket firas med hus-ating eller täck-gille), hvarefter de långa vind-skedarne korsade qvarsitta öfver takets gaflar. Bonden slår kors öfver höet att det skall ha god drygsel, kōrer sist en kors-fåra öfver den plöjda åkertegen för god sädeslycka och sätter kors flerstädes i såidet (tjärdalen); äfven slår han kors öfver en ny båt, som första gången köres ned till stranden och hvar gång den drages i sjön till fiske, samt när han sätter sina nät. I gården och inom hus signas allt med korstecknet, som slås öfver det nyfödda barnet, matgrytan, mjölet uti bingen, den fullknådade degen, sängen som blifvit bäddad, öfver de sjuka (folk eller kräk) och öfver handa-baken sedan man klippt naglarne; och husmodren ristar ett litet kors i smörklimpen, på det att ej bjära (bäran) skall ta’ från henne kärn-lyckan, liksom hon städse slår kors öfver målka-spannet, att ej skarnskt aūga (ondt öga) må se i det och kunna ta’ dygdi av konar, samt öfver jufret sen hon mjölkat sin ko, och öfver boskapen, som derefter åter släppes på skogen; äfven lägger hon ett kors af ene-käppar under rosten till brygd, då backeråen (bergstrollen) eller di smā undur jårdi (elfvorna) klaga att folket ranglat (slagit kors) deröfver, så att de icke kunna komma åt ölet, och slutligen slår hon också kors öfver elden i spisen då hon för natten höirdar (höljer) den med aska; sist sättes ett kors i mullen till frid på den christnes tysta graf eller inhugges på grafstenen. Dessutom brukar man än i dag när det tornar (åskar) sätta kors af hvarjehanda uti alla gluggar och öppningar i husen, eller der utlägga en öppen

    och Uggårda i Eista, Rosarfve i Hafdhem och Gärvalds i Vamlingbo, äfvensom de här särskildt nämnda gårdarna Sorby i Källunge och Gute i Bäl. Ett sådant kors har också för ej så länge sedan funnits uti Hunninge gård i Klinte, såsom det säges, hvart efter annat allt sedan biskop Unnes tid, som på 900-talet der bodde och var Gutarnes förste apostel (Strelow, sid. 134).

  1. Stundom brukade man till trefnad för boskapen och till kalfvelycka inslå en tvärslå genom bålen af ett lefvande träd (som händelsevis stod inne på gårdstomten) samt jemväl förena dess korsarmar och stammen medelst ett grannt snidadt ”hjul”.