Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf/333

Den här sidan har korrekturlästs
19

Walliniana (handskr.), I. sid. 1015: ”ett litet st. från prestgården (i Kräklingbo) står ett stenkors, mycket gammalt, säges ditsatt efter en brud, som der ridit sig ihjel. Derpå intet skrifvit; har varit högre förr. Snarare i påfvetiden vid detta stenkorset varit för processioner en station med altare til; såsom utom lands.”

Uti Hangvar, nära Flenvikagård, fanns för omkring 50 år sedan ett stenkors med ring omkring, omkring tre alnar högt, uppsatt öfver en fattig gumma Marinka, som blifvit ihjelslagen af en tall, hvilken hon skulle fälla. Det kallades ”kälde-korset”, emedan det stod invid en källa.

Kors, af trä, 14 mil n. om Ihre uti Hangvar på östra sidan om stora landsvägen, och hvaraf här lemnas en afbildning. Detta träkors är omkr. 312 aln. högt, samt har på tvärslåen denna tvåradiga inskrift: ”ÅR 1831 DEN 12 AVGVSTI BLEF HVSBONDEN HANS TEINVNGS OSKYLDIGT MÖRDAD AF SKOMAKARE GESÄLLEN P. T. L.” (= Lindbom, som rymde ur fängelset och ostraffad undkom). Teckningen är efter uppgift af annan person. (Se C. Säve, Gutn. Urk., sid. 78, N:o 124).

De femton stenkors, som ännu på Gotland finnas qvar, af de många som visserligen försvunnit, äro alla ritade efter samma mått. Flera af dem har jag redan tillförne tecknade