vi sjelfva sett på Norges Museum i Christiania och af enskilda meddelanden derifrån erfarit[1].
Dessa svärd äro tve-eggade, breda, trubbspetsade, af den längd som är normal för den romerska spatha-formen, sådan att, ”då spetsen sättes emot marken, fästets knopp når en man af medelmåttig längd upp till höften;” det är, efter hvad anträffade exemplar visa, 3 fot och några tum. Bredden på klingans öfra hälft är omkring 2 dec.-tum, men nedra hälften afsmalnar småningom och slutar omsider i en något trubbig spets. Nedefter flatsidorna löper denna fingersbreda utkälning, som man, i likhet med hvad Tyskarne gjort, kan kalla blodrännan.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 337 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf. |
Efter den förstöring som Gefle museum undergick i 1869 års brand, kunde endast 4 svärd återfinnas af det minst dubbla antal som förut fanns. Dessa fyra, vi måste medgifva det, mer eller mindre defekta exemplar, ligga nu framför oss, jemte ett femte, funnet förlidet år i Björke by, Hille socken. I trots af den ofullständighet hvaraf de alla i någon mon lida, kunna de lyckligtvis förträffligen komplettera hvarandra, så att något tvifvelsmål öfver det ena eller andra partiets utseende alldeles icke kan ega rum, likasom något tvifvelsmål icke heller kan uppkastas om huruvida de alla tillhöra samma typ. Vi vilja studera dem något i detalj:
N:o 1 Serien B i Gefle museum är af alla svärden det bäst bibehållna. Det eger en längd af 2 fot 6,5 dec.-tum nedanom fästet eller till parerstångens underkant; från
- ↑ Nemligen af förf:s vän, den unge, men högt förtjente norske fornforskaren hr A. Lorange.
