denna åter till öfverliggarens öfverkant hafva vi 4,6 dec.-tum. På detta exemplar är knappen förlorad[1]; men på ett annat, B 2, derå han är bibehållen, ligger hans spets 5,5 dec.-tum öfver parerstångens underkant, på ett tredje ex. B 3, 6 dec.-tum; men på det fjerde, B 12, endast något öfver 5 dec.-tum. Förf:n måste likväl anmärka, att på de tvenne, i detta hänseende kortaste exemplaren, tenen är något böjd; detta gör emellertid icke allt.
Detta svärd eger, sade vi, parerstång. Denna är emellertid ingenting annat än en långdragen, oval jernskifva, som skiljer klingan ifrån handkaflen. Parerstångens dimensioner äro: B1 längd 3,4 största bredd 0,9, tjocklek 0,6 dec.-tum, B2 ” 3,4 ” 0,8 ” 0,6 ” B3 ” 3,7 ” 1,0 ” 0,7 ” B4 ” 3,2 ” ? ” ? (mycket bristfälligt). B12 ” 3,5 ” 1,0, ” 0,6 dec.-tum. Tenen från parerstångens öfverkant till öfverliggarens underkant har på de tre förstnämnda exemplaren resp. 3,4, 3, 2, 3,8 dec.- tums längd, på B 12 åter 3,0.
Öfverliggaren, till utseende lika med parerstången, men något mindre, har på B1 längden 2,8 största bredden 1,1, tjockleken 0,6 dec.-tum, B2 ” 2,7 ” 1,0, ” 0,6 ” B3 ” 3,3 ” 1,1, ” 0,7 ” B12 ” 2,8 ” 0,9, ” 0,5 (mycket förrostad). På öfverliggaren är med två nitar fästad knappen, eller såsom vi skulle rättare säga, hatten, en verkligen ”trekantig hatt” af jern, hvars bas fullkomligen fogar sig efter öfverliggarens ovala ofvansida, sjelf upptill sammanslutande sina bugtiga sidor till en rygg och i en spets. Denna slutprydnad, som på B1 gått förlorad, har på B2 höjden af 1 dec.-tum, på B3 1,3 och på B12 1,1 dec.-tum.
Fästet får härigenom en höjd från parerstångens underkant till hattens spets af omkring 51⁄2 dec.-tum, och lemnar derigenom ett, såsom det tyckes, tillräckligt utrymme för en väldig kämpahand. Handkaflen af trä var väl beklädd med skinn eller stundom med en tunn metallplåt; detta är dock blott en gissning.
- ↑ Det skulle eljest i sin helhet egt en längd af 3′, 2″, 2‴.
