Fullt säkert är deremot, att man brukade pryda fästets framstående delar med ett slags försilfring, hvarefter de oss föreliggande svärden ännu visa tydliga spår. Parerstången, öfverliggaren, hatten äro på de i dagen liggande sidorna öfverhöljda med små lodrāta linier, inritsade så tätt som möjligt intill hvarandra och fylda med silfvertrådar. Silfret blir ofta icke genast synligt i anseende till den ytterst liggande rostbeklädnaden: man måste derföre öfverfara dessa delar med en fil, hvarpå snart en liten silfveryta börjar blicka fram ur rost-omgifningen. Samma slags försilfring på dessa svärd har man iakttagit i Norge, och man har förklarat den vara ”paalagte riflede Sölfplader”, hvarmed de gamle velat pryda sina svärdfästen[1]. Det är troligt, att denna förklaring har sin riktighet; i hvad fall som helst fick fästet härigenom till betydlig del, om också icke helt och hållet, utseende af silfver och måste så taga sig rätt ståtligt ut.
Konsten att belägga jern med silfver härstammar från Nordasien, der åtskilliga mongoliska stammar tidigt uppdrefvo denna konst till förvånande höjd, som gjort detta arbete beundradt i hela Ryssland under namn af Brotskaja Rabota. Det lider intet tvifvel, att detta slags arbete tidigt med de finska folken kommit fram till Östersjön[2]. Vi skulle häruti vilja se ett bevis för de omtalade svärdens finska ursprung, så mycket mera som Finnarne, äfven i den nordiska sagan, ega ryktbarhet såsom skicklige och anlitade vapensmeder.
Det är emellertid klart, att dessa vapen under den tid af lindrigast räknadt sju till åtta århundraden, som de legat gömda i de gamla hednagrafvarne, genom förrostning förlorat rätt mycket af sitt utseende och sin volym, hvarutom vanan att hopböja dem då de nedlades i jorden och vårdslösheten som gjort sig gällande vid deras upptagande tillfogat dem betydande skador. Den fullkomliga likheten dessa svärd emellan, likasom emellan dem och åtskilliga norska och danska, kunde tyda på ett gemensamt
- ↑ Aarsberetning for 1867 of Foren. til Norske Fortidsmindesmærkers Bevaring sid. 87, Aarsberetn. for 1868 sid. 42. Så i sistnämnda årsberättelse, som i den för 1869 finnas afteckningar af svärd från senare jernåldern med dylik försilfring på åtskilliga delar af fästet: 1868 pl. II fig. 6, 1869 pl. VI fig. 35, den sednare af en mera prydlig beskaffenhet.
- ↑ Bähr, Die Gräber der Liven, sid, 45
