fullt en fots längd. Ej den ringaste böjning, hvaraf man kan sluta till sköldens runda form, endast på hvarannan tum en nitnagel eller ett hål för en dylik! Bredden är omkring 1⁄2 tum. Nitnaglar af 1 dec.-tums längd finnas i betydligt antal; ett par sitta ännu qvar i beslaget. Före 1869 års brand egde vårt lilla museum en sköldbuckla, funnen i Häcklingeåsen i Valbo socken 1857. Hon var halfklotformig och, der hon berörde träet, försedd med en hals, som naturligtvis motsvarade träets tjocklek; på insidan af skölden utbredde sig denna hals till ett anliggande beslag, som var fästadt vid träet med en-tums nitnaglar. Efter all sannolikhet hade denne sköld varit rund.
Andra vare sig anfalls- eller försvarsvapen från hednatiden, än dem jag nu omtalat, har jag icke i provinsen funnit; så vidt icke — hvartill jag för min del allt är något böjd — få till den tidens beväpningssystem också föras några af våra stenyxor. För att nu emellertid icke väpna emot mig sjelfva kritiken i fullaste rustning, så måste jag för tillfället lemna, så dessa utmanande vapen, som utmanande meningar å sido.