(sopar), kaller, danser (Kpbg): i ändelsen -ere för -are, t. ex. egere, skräddere, skômmere (i Rbg skommare, skomakare), o. s. v. (Kpbg); i superlativ-ändelsen (Rbg): goesta (godaste), grannesta (så allmänt i stockholmskan); i den feminina slut-artikeln i pluralis ofta i Nbg: änjane (ängarna), sokknane, grindane, broane; i flere andra fall i korta stafvelser, t. ex. i alle fall, lykke te (lycka till), m. fl. dylika kortare uttryck (Rbg).
E i målet är ofta ett försvagadt o eller u, t. ex. tog te goe (till godo), flikker; huve (hufvud) o. s. v.
E motsvarar ofta riksspråkets i, t. ex. fresk (frisk), verke (virke), fekk (fick), gekk (gick) i Rbg; kvekk (kvick), jetter (gitter) m. fl. (Nora), flekka (Nbg).
3. I motsvarar stundom riksspråkets e, t. ex. vikka (vecka).
4. O är i det följande alltid tecken för vårt slutna o-ljud i bo.
5. U är här tecken både för öppet ock slutet ljud.
U (med öppet ljud) motsvarar stundom riksspråkets ö, t. ex. runn (rönn) i Nbg. En sådan förväxling mellan det öppna korta u-ljudet ock ö får man ej så sällan höra i dagligt tal; så huns för höns, sturst för störst o. s. v. Obildade personer sammanblanda ofta i skrift de olika tecknen för dessa ljud, så att man får se skrifvet sturst ock dylikt[1].
U får i målet (Nbg, Kpbg m. fl.) ofta ett fullare ljud än i riksspråket, i synnerhet då det motsvarar riksspråkets öppna u-ljud, t. ex. i gubbe, rum. Ofta motsvarar det också riksspråkets öppna o-ljud, t. ex. i huppa (hoppa), suppa (soppa), duppa (doppa), kupp (kopp), kuppor (koppor). Ifrågavarande ljud är det tyska u i du, det franska ou i où. Det torde icke vara synnerligen vanligt i svenska munarter. I delsbomålet synes samma ljud finnas. (Se Uppränning till en gramm. öfver Delsbomålet, sid. 6.)
6. Y står stundom för svenskt i, t. ex. skryndur (skrindor), Jyva (Gifvorna, ett ställe), Dyngtuna (Dingtuna socken).
Y motsvarar äldre ju i tyn (tjuren), pyk (pjuk, se Rietz).
Y motsvarar riksspråkets ö i yppi (öppet), tryskel (tröskel), ymsum (ömsom), jyssel (gödsel) i Nora. I jynom motsvarar
- ↑ Förf. känner till ock med personer, som eljes icke tala någon dialekt, men omöjligen kunna uttala det ifrågavarande ö-ljudet i riksspråket annorlunda än som öppet u-ljud.