Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf/384

Den här sidan har korrekturlästs
70
  1. Upsala universitets bibliothek (poëtica, tom. 21), och har förut icke varit känd eller utgifven. Hon står i nära förhållande till ”Liten Kerstins förtrollning”, variant B, meddelad efter muntlig öfverlemning från Östergötland i Arwidssons Fornsånger, 2, 254 ff., hvilket visas redan af omqvädenas likhet. Denna åter, liksom var. A och den nu meddelade, är ganska nära beslägtad med en dansk visa ”Den onde Svigermoder”, af hvilken Nyerup, Udvalgte Danske Viser, 1, meddelar två varianter (271—280). Närmast liknar den här aftryckta den andra danska varianten, som dock är fullständigare in den svenska behandlingen. Särskildt märklig är den utförliga beskrifning om förtrollningens upphäfvande som i danskan meddelas. Det heter der, att ”liten Kerstin” älskade sin broders fru så högt, att hon genom en list förmådde sin moder att yppa huru förtrollningen skulle lösas. Hon förfärdigade två barn af vax, höljde dem i linne, bar dem upp på loftet till modren och visade dem såsom hennes sonbarn. Modren blir då vred och utbrister:
    ”Haver Mettelille faaet de Sonner smaa,
    Da kunde de ramme Runer ikke bide paa.

    Jeg haver forgjort baade Himmel og Jord,
    Foruden det sted min Kiste stod paa.

    Jeg haver forgjort saa vide
    Som hun baade skulde gaae og ride.

    Jeg haver forgjort baade Skov og Jord,
    Foruden det sted hvor min Kiste stod.”

    Mettelille lägges då naturligtvis på detta ställe och föder så strax två söner, hvaröfver den onda svärmodren harmar sig till döds. Anledningen till hennes förbittring angifves också i danska visan: hennes son hade nämligen mot hennes vilja fäst sig mö. Liknande sånger förekomma äfven i England och Skotland, visande huru långt utbredd tron på detta egendomliga slags förtrollning var. Hon bibehöll sig ock ända till de beryktade hexeriprocessernas tid i vårt land.

  2. Visan om ”de målade rosorna”, utgifven ur samma skriftliga uppteckning som föregående, är blott en något afvikande variant från ”Jungfrun vid källan” (Arwidssons Fornsånger 2, 242 f.). Hon är, såsom redan förra utg. upplyser, en ren öfversättning från en tysk visa ”Gemachte Blumen”, hvilken efter