Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf/389

Den här sidan har korrekturlästs
75
Icke wil iagh Edh’ käriste ware
vthan i fly migh tree roser
som äre i thette här åhret worne
och stå på sijne röther.

Swennen redh berg och diupan daall,
the roser kunde han ey finna,
han redh först then molars dor,
molar äst thu här inne

Est thu här inne tu gack här vth,
thu mole migh tre roser
the som äre i thette ähret woxne
och stå vppå sijne rother.

När the roser molat ware
han leeth sijn gångare springia,
I frögden Edher mijn sköne Jungfrw,
the roser haffwer iagh funnedt.

När hon the roser skee och feck
hon tenkte vthi sitt sinne
thet haffr fagh i skemptan sagt,
iagh trodde i skulle thet ey minnes.

Haffwen i thet i skemptan sagt,
för skempt will iagh thet tagha,
i blijft mijn och iagh bliff Edher
i alla wåra lijfzdaghar.


3. Danska kungen och liten Karin.

I Langlöte by är den fagraste by,
För femton stolta möjar, de bo deruti.
För lindar och för ekar i lunden och det gröna.

Så kom den danska konungen resande fram,
Fick höra liten Karin i björkelunden sång.
For lindar etc.

Och konungen frågade småsvenner så:
Hvem är det, som uppå gullharpan slår?
För lindar etc.

Ingen är, som uppå gullharpan slår:
Det är liten Karin i lindelunden går,
För lindar etc.