Och den särdeles vackra regeln, som innefattas i vår konungs valspråk:
Land skall med lag byggas,
tillhör just denna klass.
En ganska stor mängd ordspråk innehålla fint sagda och fint tänkta anmärkningar, som ej lämpligen kunna hänföras till något särskildt ämne, t. ex. följande:
Den väl är död har väl lefvat.
Den har få vänner, som har många gröna grafvar.
Ingen sorg utan syster.
Klok man har tappat, då öfverklok kommer.
Små sorger tala — stora tiga.
Så är bo som bonde.
Tankar komma ej till tings.
Andra omdömen, anmärkningar och liknelser hafva sitt hufvudsakliga värde genom sitt humoristiska, ofta något grofkorniga, alltid träffande innehåll, såsom dessa:
Alltid drömer so om draf.
Alltid knarrar det söndriga hjulet.
Det hänger ihop som torr sand.
Det är ingen krok till ärtåkern.
Bonden klagade: jag får ej mer af rökelsen än röken — (om
okunnighetens och dumhetens oförnöjsamhet, som ej förstår de
finare njutningarne).
Enfaldig som en sju års räfunge.
Flickans nej är hennes ja.
Grytan lastade kitteln och sade: tvi dig så svart du är.
Han har väl hört klockan, men vet ej hvar hon hänger (har hum om).
Många önskningar gå i en lång säck.
När den onde håller passionspredikan, är han illa troendes.
När lasset är vält’, då ser man att det är illa kördt.
När svinen klippas (ad calendas græcas).
Så stora skepp ha’ väl förr seglat kull, som en bytta med välling i.
Några dylika humoristiska utsagor äro ganska sinnrika och karakteristiska, såsom innehållande en skenbar motsägelse, eller tvenne negationer, hvilka upphäfva hvarandra, hvarigenom meningen således uttryckes på en omväg, t. ex.:
För ogjord gerning bötes ofödt fä.
Den pung är tom, som andras pengar ligga i.