Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf/82

Den här sidan har korrekturlästs
74

forna egares nationalitet och kulturtillstånd, om de grundligen undersökas. Dessa fornsaker böra genom noggranna jemförelser kunna meddela oss säkra underrättelser om deras relativa ålder, hvilka äro de äldsta och hvilka stå näst derefter i åldersföljd ända till de yngsta, som omedelbarligen följas af en annan kulturperiod — jernets. Dessa qvarlåtenskaper kunna dessutom lemna oss svar på följande frågor: äro de äldsta af inhemsk tillverkning eller hafva de blifvit hitförda utifrån? och i detta fall, hvarifrån hafva de kommit, från hvilket folk och under hvilken tid? Finnes icke hos dem någon bestämd form eller några egna ornamenter som derom kunna gifva säker ledning? Finnes icke något jemte dem som förråder en egen religiös kult? Finns inga lokalnamn som häntyda derpå? Finnas icke i de trakter, der detta folk har lefvat, några dunkla sāgner eller gamla plägseder, som tillsammans med qvarlåtenskapen kunna sprida ljus öfver hithörande ämnen? Vidare frågas: Hafva dessa främlingar, som först hitfört bronsen, infunnit sig som enstaka resande, hvilka kommit och åter farit, eller ha de infunnit sig i kolonier, som här bosatt sig och qvarblifvit? Hafva de lemnat spår efter olika lefnadsyrken, och på hvilken ståndpunkt stodo de i tekniskt, civilt (jordbruk, skeppsfart) och militäriskt afseende? Har denna i forntiden med brons först hit anlända folkstam under hela bronstiden bibehållit sig skild och oblandad, eller har den omsider småningom blandat sig med landets äldre invånare och derigenom undergått förändringar både i fysiska former och i religiösa bruk? m. m. Till besvarandet af en eller flera bland dessa frågor, bör hvarje antiqvitet från bronsåldern i något afseende kunna bidraga, ensam eller jemförd med andra och det gifves i sjelfva verket intet annat medel att erhålla någon den ringaste kunskap om denna märkvärdiga kulturperiod, än genom den qvarlåtenskap som den lemnat efter sig.

Som man lätt inser, kan en stor del af här ofvan framställda frågor icke besvaras utan att man, jemte de lösa fornsakerna, äfven undersöker de fasta fornlemningar som ännu finnas på de ställen, der det folk har bott, som tillverkat och begagnat dem. Detta folk har inom Sveriges landamären bott hufvudsakligast i södra Skåne och derifrån sträckt sina bostäder åt östra trakterna något upp i Blekinge och åt vestra något längre upp i Halland och Bohuslän. På andra ställen synas de hafva varit mer spridda och i trakterna kring Sveriges nuvarande