Derefter höll doktor Stolpe ett föredrag Om årets grafundersökningar på Björkö. Flere af de vigtigaste vid dessa undersökningar anträffade saker voro framlagda i den för mötet anordnade utställningen.
Sedan mötet på förslag af sekreteraren Bruzelius beslutit aflåta ett helsningstelegram till Svenska Fornminnesföreningens äldste hedersledamot professor Sven Nilsson i Lund, afslutades förmiddagens sammanträde.
Kl. 6 e. m. fortsattes mötet, hvarvid lektor Wiberg höll
följande föredrag Om älfvastenarnes bestämmelse: [1] Gå vi ned i
museum här, som har många märkvärdiga saker att visa oss,
så träffa vi på åtskilliga stenklot, som ligga uti fönstret i det
ena rummet. De flesta af dem hafva blifvit uppgräfda i
grafhögar i Södermanland och Nerike, men de äro icke saker, som
uteslutande tillhöra dessa provinser. De äro tvärt om ganska
vidt spridda i Sverige och böra betraktas såsom ett slags
älfvastenar. Man får nämligen lof att komma i ihåg, att detta genus
har flere species. Man är van att med älfvastenar förstå
någorlunda släta stenar med insvarfvade skålformiga fördjupningar,
ofta till ett större antal. Det finnes icke något egentligt prof
på denna art här nere, men det finnes en öfvergångsform från
den der klotformen till den plana formen med skålar. De
egentliga skålstenarne skulle väl kunna anses såsom den
förnämsta bland de arter, hvarom här är fråga, ehuru de andra
icke äro af mindre vigt. Man kallar dem älfvastenar, men det
är bland filologerna och, såsom jag tror, äfven bland
mytologerna en afgjord fråga, att våra älfvor är ingenting annat än
alfer; således äro älfvastenar och alfstenar alldeles detsamma.
Jag vill fästa uppmärksamheten på, att denna omständighet
kan tjena att kasta ljus öfver hela frågan. Man har gjort sig
mycket besvär med att söka utröna, hvilken bestämmelse dessa
- ↑ För en närmare kännedom om denna intressanta fråga få vi hänvisa till lektor Wibergs 1877 utgifna skrift "Forn-ariska folkens behandling af sina döda”. Jfr äfven H. Hildebrands uppsats härom i ”Vitterh.... Akad:s Månadsblad” 1873, sid. 113—120; samt O. Hermelins afhandling om ”Stenkloten på ättehögarne” i andra bandet af denna tidskrift, sid. 165 o. följ.
