Tvenne berättelser äro återgifna så utförligt, att de kunna gifva ett synnerligen godt begrepp om dessa hemska företeelser, som halft tillhöra det fysiska, halft det psykiska området.
En tio års gosse hade under sex långa år varit besatt, då man omsider beslöt sig för att föra honom till Vadstena, i hopp, att fru Brigittas helighet skulle kunna utverka för honom helbregdagörelse. När de kommit fram, lade de gossen på marken utanför kapellet; han låg der på rygg, med armar och ben korslikt utspärrade, och stirrade med vidöppna ögon uppåt, dock utan att se något. Folk strömmade naturligtvis till, man var under medeltiden måhända en portion nyfiknare än nu, och man såg häpnadsväckande ting. Ena stunden började magen svälla, den blef allt större, och den högsta delen flyttade sig än hit än dit; det såg alldeles ut, som om ett djur hade sprungit af och an derinne. Bröstet slog som ett segel piskadt af vinden, slog så våldsamt, som om det icke hade funnits ett enda ben i bröstkorgen. Kroppen lyftes i en båge från marken, så att den stod fri utan andra stöd än hjessan och fötterna — samma ställning, säger mirakelberättaren, som tjufvar antaga då de äro lagda på stegel och hjul. Så fortgick det tisdagen, onsdagen, torsdagen, fredagen, lördagen. Omsider under natten till söndagen kom en svart hund framspringande — det var djefvulen — och man hörde denna hunden säga: »min käre stallbroder, gack ut, ty eljes väntar oss snarligen stor skam och skada.» Och då kröp ut ur gossens mun en tjock orm, som sedan den krälat bort ett stycke förvandlades till en bock, hvilken ögonblickligen störtade ned i sjön och försvann.
Många vittnen åberopas. De onda andarna under djurskepnad och de ord som talades torde väl hafva varit sedda och hörda af någon, som var begåfvad med sinnen mottagliga för öfvernaturliga syner och ljud, och de öfrige trodde hvad denne hade att förtälja. För öfrigt var denna tid inbillningskraften synnerligen rik: så vidunderliga företeelser, som den stackars gossens sjukdomssymptomer, tarfvade en förklaring, och denna blef ej fullt fattbar för den tidens menniskor, utan att klädas i en yttre gestalt.
En flicka hade ända från barndomen lidit svåra anfäktelser i sömnen. Om morgnarna ville hon för föräldrarne berätta hvad som hade vederfarits henne, men då var alltid hennes mun läst, hon
