uppgift från 1546 kända: lilla Slopcamaren, frugestuffuan, hertog Eriks mak och konungsmaket. Detta gör ett antal af fjorton, och man kan ju antaga att några fler funnos. Kasta vi en blick på planen, så finna vi, att den nuvarande andra våningen, från och med Gripetornet till Teatertornet (med frånräknande af lilla flygeln åt yttre borggården), upptager nio genom verkliga murar skilda rum, då trappuppgången utanför drabantsalen (uppförd af Gustaf III) räknas som en afdelning; och tänker man sig ett ungefär motsvarande antal på nedra bottnen, erhålles summan 18. Vi ha anfört detta som ett af stöden för vår sats, att kung Göstas Gripsholm ej var större än ofvan nämnts. Dermed vilja vi dock ej bestrida, att sjelfva omgifningsmuren varit uppdragen mot söder och vester; detta synes så mycket sannolikare, som ingen mellanmur i slottet är så grof, att den någonsin kunnat bilda yttermur, med undantag af det förut omtalade stycket vid konseljrummet.
Äfven om gemakens utstyrsel få vi antydningar genom inventariet. I kapellet fanns ett altarkläde, gjordt af en messhakel af silkeväf, i flere af rummen höljdes väggarne af »drätter» och »bonader» af betydlig längd, och dessutom hade Anders Målare och Knut Målare sirat slottet med åtskilliga dekorationsmålningar, utförda, som inventariet säger, på lakan, således äfven de afsedda till rumprydnad. Den förre af dessa konstnärer är den längre fram mycket omnämnde konstnär, som under en del af Johans tid förestod byggnadsarbetena å Stockholms slott, och om hvars öden vi på annat ställe (Nordisk Familjebok) meddelat några kortfattade upplysningar. De ädlaste af väggtapeterna voro de »flamske täcken» och »silkebonader», som här nämnas. De förra beskrifvas noggrant till ämne och storlek, och möjligt är, att fragment af dem ännu förvaras i slottets fatebur. Särskildt förtjenar märkas, att ett par stycken sägas prydda med »w: n: Herres wapn» och således möjligen utförts af de »gullväfvare» kung Gösta inkallat, i hvart fall på beställning af honom. Vi kunna nämna, att åtminstone 1547 dylika konsthandtverkare funnos i konungens tjenst.
Men Gripsholm hyste ännu en annan märkvärdighet inom sina murar vid denna tid. Der fanns ett betydande taflegalleri, öfver hvilket inventariet ger oss en utförlig och i hög grad vigtig förteckning. Enligt en uppgift skulle här 1546 funnits
