Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/101

Den här sidan har korrekturlästs
93
GRIPSHOLMS SLOTTS KONSTHISTORIA UNDER RENÄSSANSEN.

blott 28 målade stycken, och enär inventariet af 1548 upptager ej mindre än 90, skulle sålunda den betydande tillväxten egt rum mellan dessa båda år. Huru som helst, är det synnerligen upplysande att genomögna förteckningen. Samlingen af konterfej uppgick till 21, bland dem 2 »effther w: n: herre», samt dylika af hertigarne Erik och Johan, äfvensom af utländske monarker, både samtida och äldre. Bland de egentliga taflorna framstälde de flesta bibliska ämnen; dock förekomma äfven andra, t. ex. »Om Pariis dröm», »Om Luchresia», »Om en hustru sitter och syr», »Om Luxuria», »Om poeterij, ther fortuna står mitt vppå tafflan» o. s. v. Summan af taflorna uppgick till 69, och således hela beloppet af målningar till 90, en i sanning betydande samling, om man betänker den tidens allmänna kulturförhållanden, och särskildt det ringa tillfälle, som här i Norden skulle gifvas till förvärf af dylika konstföremål. En märklig omständighet bör slutligen ej förbigås i sammanhang härmed: der talas på flere ställen om »förbettrade» taflor, och på ett ställe säges uttryckligen: »Förbettrade tafflor anno 48 aff Petter rueys 26 aprilis 6 stoore tafflor», hvilket utmärker, att ganska många bland taflorna måtte varit gamla eller — hvad som synes sannolikare — skadats i följd af någon flyttning eller sjöfärd. Säkerligen kan man antaga, att flertalet inkommit från Tyskland och Nederlanden. Omöjligt är ej heller, att några bland de sålunda beskrifna ännu finnas i statens ego; åtminstone om ett par, tre har man skäl att misstänka något dylikt.

Efter inventariet af 1548 (samt ett annat öfver arkliet af 1554, hvilket ej angår vårt ämne) hafva handlingarna blott föga att förmäla om Gripsholm under konung Gustafs dagar. Väl äro räkenskaperna för 1555 och 1556 i behåll; men äfven de omtala ej mycket. Hendrick van Kölen, konungens byggmästare eller befallningsman på Strengnäs gård, som han 1556 kallas, uttog några stycken takkoppar, och 1555 åtgingo två hundra håltegel »till allahånda Lapperi på Slottz takett», hvilket visar att detta hade dylik betäckning. Man kan temligen säkert antaga, att intet af vigt vidgjordes vid byggnaden eller dess inredning under konungens återstående tid. Ännu sista året af sin lefnad vistades han der.

Med tronskiftet 1560 vidtager ett nytt skede äfven i detta slotts historia. Under de båda följande åren arbetades ifrigt på