instruktion af 1565, der det heter: »Gripzholm schall och med taak försöries». Detta torde väl gällt den nyuppförda delen, som varit under arbete ifrån 1561.
Emellertid inträffade en tilldragelse, som skulle blifva ödesdiger för slottets historia och kring dess minne hopa skuggor, dem framtiden allt mer fördjupade. I slutet af aug. 1563 hitfördes hertig Johan med sin gemål som sin broders fånge och invigde sålunda Gripsholm till dess blifvande, man kan nästan säga bestämmelse, att tjena som vårt förnämsta statsfängelse. Kort derpå ditsändes konungens beryktade sekreterare Göran Persson i afsigt att tillse, det alla nödiga försigtighetsmått iakttoges vid förvarandet af en så dyrbar fångst. Af hans berättelse (Skand. handl. 3) kunna vi för vårt ändamål utdraga ett par punkter. Han omtalar för konungen, att fången ej blifvit insatt i »thet rum Hertugh Johan ärnedt war ssassom är thet lille Törnedt emellen Astracts Salen och store Borgestugen», utan bodde »wdi thett stoore torn offan öffr Cancelliet». Sannolikt var kansliet förlagdt i Teatertornet; ty Gripetornet synes alltid hafva varit afsedt blott för slottets försvar. Astraktsalen (salen med stengolf) och stora borgstugan lågo förmodligen under rikssalen och drottningens våning (10,11), medan »det lilla tornet» måtte vara nuvarande Fängelsetornet. Göran Persson förmäler, att golfvet i främre delen af detta torn var mer än till hälften nedfallet, så att man kunde intränga i källarn derunder, något som han genast lät bota. I alla fall var hertigens fängelse ingalunda så svårt, som sägnen velat påstå; hithörande handlingar kunna anföras som bevis på motsatsen. Och hvad angår »Sigismunds kammare», hvilken skulle vara qvar från denna tid och utgjort just sjelfva fångrummet, är redan af föregående författare påpekadt, att dess inredning, till hvilken vi återkomma, härrör från en senare tid.
Vid arfskiftet efter konung Gustaf, hvilket i anseende till hertig Carls omyndiga år egde rum först 1572, föll bland annat Gripsholm på dennes lott, såsom helt naturligt, då han genom fadrens testamente erhållit Södermanland, Nerike och Vermland i hertigdöme. Dessförinnan hade emellertid Johan i nov. 1571 låtit hitföra den fångne konung Erik; och det var sannolikt först på framställning af hertigen, som fången å nyo förflyttades till Vesterås i juni 1573. Denna tilldragelse berör vårt ämna
