fönsterkarm i nya stora salen, och skorstenar uppmurades der. Två år senare fortsattes »nya muren» (med uppmurning af 39,600 tegel m. m.), hvarjemte »nya rundelen» omtalas såsom täckt. Hvad med denna menas, ses längre fram af samma års räkenskap, der murmästaren Anders Nilsson talar om »then Betinghninghen som iagh haffuer Betingett På then Rundelen vidh Porten På then Nya Fårbårgen». Och slutligen säges år 1600, att fyra murmästare täckte slottstaket; då talas ock om stenhuset på »öfverste värnen» och falkslaget under taket. Sedan iakttaga räkenskaperna nästan fullständig tystnad om byggnad och inredning. Man vet dock från annat håll, att ett kungl. bref af 10 jan. 1608 förordnar om anskaffande af materialier för att återställa »thet torn som affbrendt vidh Gripsholm»; de spår af en vådeld, som synas i öfre delen at Gripetornet, visa att det var detta, som den i öfrigt jemförelsevis obetydliga olyckan drabbade. Dessa spår hafva i en senare tid (allt ifrån Ljungmans dagar) gifvit upphof till den länge trodda, men alldeles grundlösa sägnen, att detta torn vore en qvarlefva af medeltidsslottet, och att eldspåren härledde sig ända från Hartwig Flöghs dagar.
Vi hafva här ofvan i ett sammanhang meddelat, hvad räkenskaperna förmäla om byggnadsverksamheten vid Gripsholm under hertig Carls tid; och vi skola nu se till, hvilka slutsatser för vårt ämne vi kunna draga ur de sammanförda uppgifterna. Först och främst är tydligt, att det allra mesta vidgjordes på 1590-talet, och att säkerligen öfre våningarna mellan Teatertornet, Fängelsetornet och Gripetornet (planen 10, 11) samt den lilla utskjutande flygeln mot nuv. kavaljersflygeln (planen, vid 2 och 8) då tillkommo. Vidare var det först på denna tid, som förborgen (yttre borggården) blef omsluten och kringbygd. Den »nye muren» är nog den låga sträckan till venster från lilla flygeln (se fig. 1), och »stenkamrarne» den derefter följande byggnaden. Äfven på motsatta sidan, der nu ståthållarens bostad ligger, fanns förr en motsvarande mursträcka. Stora porthvalfvet till yttre borggården är väl den »rundel», som der omtalas; och visst är, att sjelfva träporten bär spår af att i hufvudsak vara den som förfärdigades 1596.
Man vet af gammalt, att i Teatertornet var inredd en kyrksal, der nu teatern är, och att predikstolen bar årtalet 1594. Detta visar ytterligare, att jemväl tredje våningen tillkom under dessa
