Det hufvudsakliga innehållet af Kongl. Förordningen den 29 november 1867 angående forntida minnesmärkens fredande och bevarande.
1. Fasta fornlemningar.
Alla fasta fornlemningar — såsom ättehögar, stenrör (kummel), stendösar, gånggrifter, hällkistor eller andra dylika grafvar, domareringar, skeppsformer, treuddar eller andra stensättningar och stenläggningar, resta stenar med eller utan runinskrift, hällristningar, ringmurar af sten, jordvallar, ruiner af borgar, slott, kyrkor eller kloster, stenkors eller andra minnesvårdar, m. m. — äro stälda under lagens hägn[1] och få således icke förändras, rubbas eller förstöras under annat vilkor, än i denna förordning stadgas (§ 1 och 2).
Vitterhets Historie och AntiqvitetsAkademien eger att, efter skedd tillsägelse åt jordens egare eller innehafvare, låta uppresa och iståndsätta kullfallna runstenar och andra minnesmärken samt afteckna och genom gräfning eller på annat sätt undersöka fornlemningar; men egaren eller innehafvaren af jorden skall åtnjuta ersättning för honom möjligen derigenom förorsakad skada eller kostnad. Efter slutad undersökning skall fornlemningen, så vidt möjligt är, i det yttre återställas i sitt förra skick (§ 3).
Åstundar egare eller innehafvare af jord, för tillämnadt byggnads- eller odlingsföretag eller af annan orsak, begagna, förändra eller borttaga fornlemning, skall han genom Konungens Befallningshafvande anhålla om tillstånd dertill. Vitterhets-Akademien eger derefter afgöra, huruvida ansökningen må med eller utan vilkor bifallas, eller icke; hvilket beslut skall kostnadsfritt meddelas den sökande, jemte hänvisning att, om han är missnöjd dermed, inom viss tid i K. Ecklesiastik-departementets expedition inlemna underdåniga besvär. Om fornsaker anträffas i sådan fornlemning, skola de hembjudas staten (§ 4).
Önskar någon annan, för vetenskaplig undersökning, öppna viss uppgifven fornlemning, må han dertill begära tillstånd af Vitterhets-Akademien, som i händelse af bifall närmare bestämmer, huru dervid må förfaras (§ 4).
Om vid anläggning af väg, jernbana, kanal eller vid annat offentligt arbetsföretag någon märkligare fornlemning skulle vara belägen i vägens eller kanalens riktning eller för arbetets utförande hinderlig, och om fornlemningens rubbning icke utan stor olägenhet kan undvikas, så skall, innan sådan rubbning sker, ritning af fornlemningen jemte beskrifning till Vitterhets-Akademien insändas och tillfälle beredas Akademien att, om så anses behöfligt, låta undersöka densamma, utan att likväl arbetet må härigenom obehörigt uppehållas (§ 5).
Skall skifte af jord företagas och finnes derå fornlemning, åligge det skiftesförrättaren att uppmana samtlige delegare att låta den mark fornlemningen upptager, såsom en skifteslagets gemensamma tillhörighet, från skiftet undantagas (§ 6).
Hvar och en, som utan dertill erhållet tillstånd rubbar, förstör eller på annat sätt ofredar fornlemning, straffes, efter omständigheterna, med böter från 5 till 500 kronor, om det befinnes, att han känt eller bort känna, att det var en fornlemning, och vare pligtig att, så vidt möjligt är, återställa densamma i dess förutvarande skick. Tredskas han att sådant fullgöra, må återställandet på hans bekostnad verkställas. Om härvid fornsaker hafva anträffats, skola dessa till Statens Historiska Museum aflemnas; och ankomme på pröfning, huruvida någon ersättning för desamma må gifvas (§ 7).
- ↑ Detta stadgande har gält sedan 1660-talet.
