2. Kyrkor och deras tillhörigheter.
Äldre kyrkor af någon märkvärdighet må ej nedbrytas, förändras eller till annat ändamål användas, ej heller i dem befintliga målningar och inskrifter utplånas, innan anmälan gjorts hos Kongl. Maj:t. Samma lag gälle äfven öfriga, kyrka tillhöriga byggnader samt äldre grafminnesmärken, enskilda slägters eller personers rätt i afseende å dylika minnesmärken dem oförändradt förbehållen (§ 9).
Gamla kyrkoskrudar, bilder, altartaflor, kors, kärl, dopfuntar, grafstenar, epitafier, vapensköldar, rustningar, skrifter o. dyl., som förvaras i kyrka eller i dertill hörande byggnad, få icke till enskilda personer, inhemska eller utländska samlingar aflåtas, utan att förut hafva varit K. Maj:t och kronan hembjudna, vid ansvar för dem, som deröfver böra å embetets vägnar hafva vård, såsom för tjenstefel. Vill församling låta omgjuta ringklocka, å hvilken finnas inskrifter, böra dessa upptecknas och i tid Vitterhets-Akademien delgifvas; sådan till omgjutning bestämd klocka får icke afyttras, utan att förut hafva K. Maj:t och kronan hembjudits (§ 10).
Uti kyrkas inventarium bör finnas uppgift å nu nämnda saker, och Vitterhets-Akademien eger rätt att efter förut skedd vederbörlig tillsägelse låta undersöka, att allt finnes efter detta inventarium i god ordning. Kyrkoherde och kyrkovärdar skola vid ansvar tillse, att sådan kyrkans lösegendom icke af vanvård förderfvas (§ 11).
3. Fynd af fornsaker.
Hvar och en, som finner forntida mynt eller andra fornsaker af guld, silfver eller koppar[1], skall, för att hembjuda fyndet till staten, genom närmaste kronobetjent eller genom Konungens Befallningshafvaude ofördröjligen insända det till Vitterhets-Akademien, med noggrann uppgift om fyndomständigheterna, och utan att genom brytning, filning, skurning eller på annat sätt skada det funna. Anser Akademien hela fyndet eller någon del deraf böra för statens samlingar inlösas, erlägge då för det, som inlöses af guld eller silfver, fulla metallvärdet med en åttondedels förhöjning, samt för koppar hvad utöfver metallvärdet kan anses motsvara fyndets vetenskapliga värde (§ 8 mom. 1).
Önskar innehafvare af andra tillfälligtvis anträffade fornsaker hembjuda dem till staten, må sådant kunna på lika sätt ske genom Konungens Befallningshafvande; och skall Vitterhets-Akademien för hvad af sådana fynd anses böra för statens Museum behållas erlägga lösen, i den mån de hembjudna fornsakerna äro väl bevarade och i öfrigt anses ega värde för museet och vetenskapen (§ 8 mom. 2).
Den, som undandöljer, nedsmälter, förskingrar, bortskänker eller föryttrar fynd af guld, silfver eller koppar, innan det varit staten hembjudet, miste utan lösen hvad han af fyndet eger qvar och böte dubbla värdet af hvad han deraf nedsmält, förskingrat, bortskänkt eller föryttrat (§ 8 mom. 3).
Konungens Befallningshafvande och konsistorierna samt vederbörande
presterskap och kronobetjente anbefalles att, i allt hvad på dem kan ankomma,
tillse att hvad i denna förordning stadgadt är noga iakttages (§ 12).
- ↑ Detta stadgande gälde förut äfven om fynd af brons, men blef i afseende derå ändradt genom K. Kungörelsen den 30 maj 1873.
